Psaltaren 23:6

Ja [ja, så är det verkligen], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv. Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahvehs) hus alla mina dagar (ordagrant: ”till dagars längd”). [Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David, som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (Ps 7:631:16143:3), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (Joh 10:11). Ordet för att återvända, shuv (som också används i vers 3 och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir ”och återvända i huset Herrens”. På Davids tid syftade ”Herrens hus” på tabernaklet (2 Sam 6:1217) medan nästa generation förknippade termen med Salomos tempel (2 Krön 5:1). Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver ”att slå sig ner/bosätta sig”. Betydelsen blir då densamma som i Ps 27:4, dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]