Psaltaren 27:14

Vänta på (sätt ditt hopp till; bind dig samman med) Herren (Jahveh) – var stark (övervinn)! Då ska han ge ditt hjärta frimodighet (inge mod och styrka i ditt hjärta) – ja, vänta på Herren (Jahveh). [Psalmen avslutas med tre imperativ som formar en kiasm (vänta på – var stark – vänta på). Uppmaningarna, som både är en vädjan och ett tecken på förtröstan, riktar sig först och främst till psalmisten själv. Mod och frimodighet följer på styrkan som ges när han ”knyter sig samman” med Herren genom att fokusera på honom. Det är samma ord som Gud upprepade gånger talar till Josua innan israeliterna ska inta det utlovade landet, se Jos 1:67918. Ordvalet ”de levandes land” i versen innan förstärker denna koppling, se vers 13. Genom att återupprepa qavah betonar David vikten av att aldrig sluta hoppas på Herren (Jahveh). Det hebreiska ordet är rikt och kan även innebära att tvinna sig samman som en tråd – en bild på en aktiv väntan där den som riktar sig mot Gud blir sammanflätad med honom.]