Uppenbarelseboken 21
21
En ny himmel och en ny jord
[Vers 1-5 är en kiasm som ramas in av ny/nytt, var/är borta och finns inte mer/inte heller ska finnas mer, se vers 1 och 4-5. Centralt står vers 2-3 där Johannes ser och hör om den fulländade gemenskapen med Gud.]
1Sedan såg jag (och jag såg) en ny (bättre) himmel (sky) och en ny (bättre; helt ny sorts) jord,
för den första himlen och den första jorden var borta (försvann bort, passerade förbi) –
och havet fanns inte mer.
[Löftet om en ny himmel och en ny jord går i uppfyllelse, se Jes 65:17; 66:22; 2 Pet 3:13. Inom judendomen beskrivs sju himlar, men i Bibeln omnämns bara tre:
- Skyn och atmosfären närmast jorden, se 1 Mos 6:7.
- Rymden och universum med sol, måne och stjärnor, se Ps 8:4; Matt 24:29; Ef 6:12.
- Guds tron och boning, se 2 Kor 12:2; Apg 7:55-56; Heb 8:1
Havet och vattnen representerar ofta kaos och ondska, se Upp 13:1; 17:5. Frånvaro av havet talar om fred och trygghet. Dock kommer det finnas vatten och floder i den nya världen, se Upp 22:1. Eftersom det inte står ”haven” utan ”havet” i bestämd form, kan det också handla om ett specifikt hav – ”Röda havet”, se Jes 11:15-16; 51:10.]
2Och jag såg den heliga staden – det nya (ett nytt) Jerusalem – komma ner från [ut ur] himlen från Gud, redo likt en brud som är smyckad för sin man.
[I vers 9 beskrivs nästa steg i bröllopet – bruden har blivit Lammets hustru.]
3Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, Guds tabernakel står [är från och med nu] bland (hos) människorna. Han ska bo (tälta, ”tabernakla”) bland (hos) dem [Joh 1:14] och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara bland (hos) dem.
4Och han ska torka (kommer att sudda) bort varje tår från deras ögon.
Och döden ska inte finnas mer [Jes 25:8; 1 Kor 15:54; Upp 7:17],
varken sorg eller klagorop [för någon som dött – 5 Mos 34:8; Jes 60:20; Matt 5:4; Jak 4:9],
inte heller ska [någon] smärta (plåga, förtvivlan, ångest, nöd, möda) finnas mer [Kol 4:13; Upp 16:10-11].
För det som förut var [de första tidsåldrarna och världsordningarna] är borta (försvann bort, passerade förbi).”
5Och han som sitter på tronen [Jesus] sa: ”Se, jag gör allting nytt.” Han sa också: ”Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna.”
6Sedan sa han till mig:
Det har skett (det är fullbordat).
Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven)
och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven),
före allting (begynnelsen, ursprunget)
och slutet av allt (änden).
[I inledningen används samma titel för Gud, se Upp 1:8.]
Åt den som törstar [längtar efter och vill tillhöra Gud]
ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. [Jes 55:1; Joh 7:37]
7Den som segrar ska få detta i arv,
och jag ska vara hans Gud,
och han ska vara min son.
8Men
de fega [Matt 10:32-33],
de otroende (som inte vill tro)
och de skändliga (orenade, nedsmutsade av synd) [de som druckit från bägaren med allt som Gud avskyr, se Upp 14:8; 17:4-5],
mördarna
och de sexuellt omoraliska,
ockultisterna (de som missbrukar droger), [grekiska ordet pharmakos, vårt ord farmaceut kommer från detta ord. I de hedniska templen kombinerades ofta droger och magi.]
avgudadyrkarna
och alla lögnare,
de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.
Det nya Jerusalem
Vacker som en brud
[Denna vers börjar på exakt samma sätt som Upp 17:1. Troligtvis är det samma ängel som visade Johannes den stora skökan Babylon och Guds dom över henne, som nu i kontrast visar på det nya Jerusalem.]
9En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom till mig och sa: ”Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru.” 10Han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 11Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis [samma material med grönaktig ton som Johannes liknade den som satt på tronen vid, se Upp 4:3].
Tolv portar
12Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels söners (barns) tolv stammar. 13I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.
[Det verkar som om Johannes får gå runt och se alla sidor. Hans rörelsemönster är dock oväntat, örst från öster till norr, sedan från söder till väster. Hesekiel hade en liknande syn där han såg portarna och vilken stam de tillhörde, se Hes 48:31-34. Namnen är dock lite annorlunda jämfört med de Johannes hörde i en tidigare syn, se Upp 7:5-8. Om stammarnas namn överensstämmer med Hesekiels syn tillhör portarna följande stammar:
Öster: Dan, Benjamin, Josef.
Norr: Levi, Juda, Ruben.
Söder: Sebulon, Isaskar, Simeon.
Väster: Naftali, Aser, Gad.]
Tolv grundstenar
14Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar.
[På motsvarande sätt som portarna kallas ”Juda port”, ”Benjamins port” osv., se vers 12-13, finns det tolv grundstenar som är uppkallade efter apostlarna. Det finns en ”Petrussten”, en ”Johannessten” osv. Jesus gav ett löfte till sina tolv apostlar att de skulle regera tillsammans med honom när han kommer med sitt rike, se Matt 19:27-28. Det finns även ett fint bildspråk där Jerusalem är öppet för både jude och hedning, även om allt startade med judarna. De är portarna, och apostlarnas undervisning är grunden för hela mänskligheten, se Ef 2:20; Matt 16:18.]
15Han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16Staden låg [vilade utsträckt] som en fyrkant och dess längd var som dess bredd. Han mätte upp staden med mätstången till 12 000 stadier – längden och bredden och höjden var lika.
[Gr. tetragonos betyder ordagrant ”fyra hörn”. I Septuaginta, den grekiska översättningen av de hebreiska texterna, används ordet för att beskriva kvadratiska mått, se t.ex. 2 Mos 27:1. En stadie var en löparbanas längd, omkring 185 meter. Totalt var alltså staden 222 mil lång, 222 mil bred och även 222 mil hög. Det innersta rummet i tabernaklet och templet, byggt efter den himmelska förebilden, var också en kub, se 1 Kung 6:20. Se även Ef 3:18.]
17Han mätte också dess mur till 144 alnar [65 meter] efter människors mått [det kortare alnmåttet på 45 cm, se Hes 40:5], som också är änglars.
[Eftersom murens längd angavs i vers 16 (fyra sidor på vardera 12 000 stadier), så syftar måttet 144 alnar antingen på bredden eller på höjden. I vers 12 beskrivs muren som ”stor och hög”, och det gör att det troligtvis är höjden som anges här. Talet 144 är 12 x 12, vilket kan antyda att varje lager är en aln om stenarna läggs vertikalt, se vers 19-20.]
18Muren var byggd av jaspis [den första stenen i muren, se vers 19 – av samma material med grönaktig ton som Johannes liknade den som satt på tronen med, se Upp 4:3], och staden var av rent guld som liknade rent glas. 19Stadsmurens grundstenar [12 st. med apostlarnas namn, se vers 14] var smyckade med alla slags ädelstenar.
Den första grundstenen [antingen horisontalt eller vertikalt] var en jaspis (gr. iaspis – ”fläckig sten”) [genomskinligt grön].
[Jaspis var fundamentet i muren, se vers 18. Det var också den sista stenen i bröstskölden och måste därför ha haft namnet Benjamin (Jakobs yngste son) ingraverat, se 2 Mos 28:17-21. Stenen beskriver den som sitter på tronen, men också det himmelska Jerusalem, se Upp 4:3; 21:11. I antiken beskrev jaspis främst gröna, delvis genomskinliga stenar, men idag används termen även för andra färger.]
Den andra en safir [gr. sappheiros, från hebr. sapir – ”en blå sten”; himmelsblå].
[Under antiken benämndes alla blå ädelstenar safirer och det är mer sannolikt att det är den blå bergarten lapis lazuli som avses här, än den blå korund som kallas safir idag. Den romerska naturfilosofen Plinius (23-79 e.Kr.) beskriver hur sappheiros också har inslag av guldstänk (vilket lapis kan ha). Denna sten var centralt placerad i den andra raden i bröstskölden, se 2 Mos 28:18. Första gången stenen omnämns i Bibeln är i 2 Mos 24:10 där den beskrivs vara lik själva himlarna i klarhet.]
Den tredje en kalcedon [ordagrant: ”kopparlik” – rökfärgad, vitaktig eller ljusblå].
Den fjärde en smaragd [genomskinligt grön].
20Den femte en sardonyx [vit med bruna eller rosa drag].
Den sjätte en karneol [rödaktig – mjölkvit till orangebrun]. [Den första stenen i bröstskölden; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.]
Den sjunde en krysolit [från gr. chrysos och lithos – ”gyllene sten”; grönaktig med gyllene nyans].
Den åttonde en beryll [blekgrön].
Den nionde en topas [gr. topazion – olivgrön, gulaktig]. [Namnet kan härstamma från ön Zabargad (på grekiska Topazios) i Röda havet, där den gröna ädelstenen peridot bröts. Alla stenar upp till den nionde nivån i muren fanns hos keruben som förvisades från Guds heliga berg, se Hes 28:13-14.]
Den tionde en krysopras [från gr. chrysos – guld och prasinon – grön].
Den elfte en hyacint [gr. huakinthos – mörkröd, lila].
Den tolfte en ametist [purpur och violett].
[Alla dessa stenar är vackra och skimrar i olika färger. De är anisotropiska vilket innebär att ljuset skiner igenom dem och skapar fantastiska mönster i regnbågens alla färger (vilket inte är fallet med de isotropiska, såsom diamant, rubin och granat). Åtta av dessa tolv stenar återfinns med samma namn i översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17. Det är troligt att de övriga fyra – sardonyx, beryll, krysopras och ametist – också fanns i bröstskölden, men att de beskrivs med andra namn i hebreiskan.
Ädelstenar har olika hårdhet. Mose fick instruktioner om att gravera in namnen på de tolv stammarna på stenarna, se 2 Mos 28:21. Stenarna som användes i bröstskölden måste alltså vara mjuka nog för dåtida graveringstekniker. Alla mineraler som nämns i denna lista är mjukare kvarts, och inte hårdare stenar som korund (rubin och safir) eller diamant.]
21De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje port var gjord av en enda pärla. Stadens huvudgata var av rent guld, som genomskinligt glas.
22Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel.
[Templet representerade Guds närvaro, men det behövs inte nu eftersom Guds närvaro finns i hela staden, se vers 3.]
23Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet. [Jes 60:19-20] 24Folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. 25Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där – 26och folkens härlighet och ära ska föras in i staden. 27Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
Nu markerat:
Uppenbarelseboken 21: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Uppenbarelseboken 21
21
En ny himmel och en ny jord
[Vers 1-5 är en kiasm som ramas in av ny/nytt, var/är borta och finns inte mer/inte heller ska finnas mer, se vers 1 och 4-5. Centralt står vers 2-3 där Johannes ser och hör om den fulländade gemenskapen med Gud.]
1Sedan såg jag (och jag såg) en ny (bättre) himmel (sky) och en ny (bättre; helt ny sorts) jord,
för den första himlen och den första jorden var borta (försvann bort, passerade förbi) –
och havet fanns inte mer.
[Löftet om en ny himmel och en ny jord går i uppfyllelse, se Jes 65:17; 66:22; 2 Pet 3:13. Inom judendomen beskrivs sju himlar, men i Bibeln omnämns bara tre:
- Skyn och atmosfären närmast jorden, se 1 Mos 6:7.
- Rymden och universum med sol, måne och stjärnor, se Ps 8:4; Matt 24:29; Ef 6:12.
- Guds tron och boning, se 2 Kor 12:2; Apg 7:55-56; Heb 8:1
Havet och vattnen representerar ofta kaos och ondska, se Upp 13:1; 17:5. Frånvaro av havet talar om fred och trygghet. Dock kommer det finnas vatten och floder i den nya världen, se Upp 22:1. Eftersom det inte står ”haven” utan ”havet” i bestämd form, kan det också handla om ett specifikt hav – ”Röda havet”, se Jes 11:15-16; 51:10.]
2Och jag såg den heliga staden – det nya (ett nytt) Jerusalem – komma ner från [ut ur] himlen från Gud, redo likt en brud som är smyckad för sin man.
[I vers 9 beskrivs nästa steg i bröllopet – bruden har blivit Lammets hustru.]
3Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, Guds tabernakel står [är från och med nu] bland (hos) människorna. Han ska bo (tälta, ”tabernakla”) bland (hos) dem [Joh 1:14] och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara bland (hos) dem.
4Och han ska torka (kommer att sudda) bort varje tår från deras ögon.
Och döden ska inte finnas mer [Jes 25:8; 1 Kor 15:54; Upp 7:17],
varken sorg eller klagorop [för någon som dött – 5 Mos 34:8; Jes 60:20; Matt 5:4; Jak 4:9],
inte heller ska [någon] smärta (plåga, förtvivlan, ångest, nöd, möda) finnas mer [Kol 4:13; Upp 16:10-11].
För det som förut var [de första tidsåldrarna och världsordningarna] är borta (försvann bort, passerade förbi).”
5Och han som sitter på tronen [Jesus] sa: ”Se, jag gör allting nytt.” Han sa också: ”Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna.”
6Sedan sa han till mig:
Det har skett (det är fullbordat).
Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven)
och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven),
före allting (begynnelsen, ursprunget)
och slutet av allt (änden).
[I inledningen används samma titel för Gud, se Upp 1:8.]
Åt den som törstar [längtar efter och vill tillhöra Gud]
ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. [Jes 55:1; Joh 7:37]
7Den som segrar ska få detta i arv,
och jag ska vara hans Gud,
och han ska vara min son.
8Men
de fega [Matt 10:32-33],
de otroende (som inte vill tro)
och de skändliga (orenade, nedsmutsade av synd) [de som druckit från bägaren med allt som Gud avskyr, se Upp 14:8; 17:4-5],
mördarna
och de sexuellt omoraliska,
ockultisterna (de som missbrukar droger), [grekiska ordet pharmakos, vårt ord farmaceut kommer från detta ord. I de hedniska templen kombinerades ofta droger och magi.]
avgudadyrkarna
och alla lögnare,
de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.
Det nya Jerusalem
Vacker som en brud
[Denna vers börjar på exakt samma sätt som Upp 17:1. Troligtvis är det samma ängel som visade Johannes den stora skökan Babylon och Guds dom över henne, som nu i kontrast visar på det nya Jerusalem.]
9En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom till mig och sa: ”Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru.” 10Han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 11Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis [samma material med grönaktig ton som Johannes liknade den som satt på tronen vid, se Upp 4:3].
Tolv portar
12Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels söners (barns) tolv stammar. 13I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.
[Det verkar som om Johannes får gå runt och se alla sidor. Hans rörelsemönster är dock oväntat, örst från öster till norr, sedan från söder till väster. Hesekiel hade en liknande syn där han såg portarna och vilken stam de tillhörde, se Hes 48:31-34. Namnen är dock lite annorlunda jämfört med de Johannes hörde i en tidigare syn, se Upp 7:5-8. Om stammarnas namn överensstämmer med Hesekiels syn tillhör portarna följande stammar:
Öster: Dan, Benjamin, Josef.
Norr: Levi, Juda, Ruben.
Söder: Sebulon, Isaskar, Simeon.
Väster: Naftali, Aser, Gad.]
Tolv grundstenar
14Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar.
[På motsvarande sätt som portarna kallas ”Juda port”, ”Benjamins port” osv., se vers 12-13, finns det tolv grundstenar som är uppkallade efter apostlarna. Det finns en ”Petrussten”, en ”Johannessten” osv. Jesus gav ett löfte till sina tolv apostlar att de skulle regera tillsammans med honom när han kommer med sitt rike, se Matt 19:27-28. Det finns även ett fint bildspråk där Jerusalem är öppet för både jude och hedning, även om allt startade med judarna. De är portarna, och apostlarnas undervisning är grunden för hela mänskligheten, se Ef 2:20; Matt 16:18.]
15Han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16Staden låg [vilade utsträckt] som en fyrkant och dess längd var som dess bredd. Han mätte upp staden med mätstången till 12 000 stadier – längden och bredden och höjden var lika.
[Gr. tetragonos betyder ordagrant ”fyra hörn”. I Septuaginta, den grekiska översättningen av de hebreiska texterna, används ordet för att beskriva kvadratiska mått, se t.ex. 2 Mos 27:1. En stadie var en löparbanas längd, omkring 185 meter. Totalt var alltså staden 222 mil lång, 222 mil bred och även 222 mil hög. Det innersta rummet i tabernaklet och templet, byggt efter den himmelska förebilden, var också en kub, se 1 Kung 6:20. Se även Ef 3:18.]
17Han mätte också dess mur till 144 alnar [65 meter] efter människors mått [det kortare alnmåttet på 45 cm, se Hes 40:5], som också är änglars.
[Eftersom murens längd angavs i vers 16 (fyra sidor på vardera 12 000 stadier), så syftar måttet 144 alnar antingen på bredden eller på höjden. I vers 12 beskrivs muren som ”stor och hög”, och det gör att det troligtvis är höjden som anges här. Talet 144 är 12 x 12, vilket kan antyda att varje lager är en aln om stenarna läggs vertikalt, se vers 19-20.]
18Muren var byggd av jaspis [den första stenen i muren, se vers 19 – av samma material med grönaktig ton som Johannes liknade den som satt på tronen med, se Upp 4:3], och staden var av rent guld som liknade rent glas. 19Stadsmurens grundstenar [12 st. med apostlarnas namn, se vers 14] var smyckade med alla slags ädelstenar.
Den första grundstenen [antingen horisontalt eller vertikalt] var en jaspis (gr. iaspis – ”fläckig sten”) [genomskinligt grön].
[Jaspis var fundamentet i muren, se vers 18. Det var också den sista stenen i bröstskölden och måste därför ha haft namnet Benjamin (Jakobs yngste son) ingraverat, se 2 Mos 28:17-21. Stenen beskriver den som sitter på tronen, men också det himmelska Jerusalem, se Upp 4:3; 21:11. I antiken beskrev jaspis främst gröna, delvis genomskinliga stenar, men idag används termen även för andra färger.]
Den andra en safir [gr. sappheiros, från hebr. sapir – ”en blå sten”; himmelsblå].
[Under antiken benämndes alla blå ädelstenar safirer och det är mer sannolikt att det är den blå bergarten lapis lazuli som avses här, än den blå korund som kallas safir idag. Den romerska naturfilosofen Plinius (23-79 e.Kr.) beskriver hur sappheiros också har inslag av guldstänk (vilket lapis kan ha). Denna sten var centralt placerad i den andra raden i bröstskölden, se 2 Mos 28:18. Första gången stenen omnämns i Bibeln är i 2 Mos 24:10 där den beskrivs vara lik själva himlarna i klarhet.]
Den tredje en kalcedon [ordagrant: ”kopparlik” – rökfärgad, vitaktig eller ljusblå].
Den fjärde en smaragd [genomskinligt grön].
20Den femte en sardonyx [vit med bruna eller rosa drag].
Den sjätte en karneol [rödaktig – mjölkvit till orangebrun]. [Den första stenen i bröstskölden; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.]
Den sjunde en krysolit [från gr. chrysos och lithos – ”gyllene sten”; grönaktig med gyllene nyans].
Den åttonde en beryll [blekgrön].
Den nionde en topas [gr. topazion – olivgrön, gulaktig]. [Namnet kan härstamma från ön Zabargad (på grekiska Topazios) i Röda havet, där den gröna ädelstenen peridot bröts. Alla stenar upp till den nionde nivån i muren fanns hos keruben som förvisades från Guds heliga berg, se Hes 28:13-14.]
Den tionde en krysopras [från gr. chrysos – guld och prasinon – grön].
Den elfte en hyacint [gr. huakinthos – mörkröd, lila].
Den tolfte en ametist [purpur och violett].
[Alla dessa stenar är vackra och skimrar i olika färger. De är anisotropiska vilket innebär att ljuset skiner igenom dem och skapar fantastiska mönster i regnbågens alla färger (vilket inte är fallet med de isotropiska, såsom diamant, rubin och granat). Åtta av dessa tolv stenar återfinns med samma namn i översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17. Det är troligt att de övriga fyra – sardonyx, beryll, krysopras och ametist – också fanns i bröstskölden, men att de beskrivs med andra namn i hebreiskan.
Ädelstenar har olika hårdhet. Mose fick instruktioner om att gravera in namnen på de tolv stammarna på stenarna, se 2 Mos 28:21. Stenarna som användes i bröstskölden måste alltså vara mjuka nog för dåtida graveringstekniker. Alla mineraler som nämns i denna lista är mjukare kvarts, och inte hårdare stenar som korund (rubin och safir) eller diamant.]
21De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje port var gjord av en enda pärla. Stadens huvudgata var av rent guld, som genomskinligt glas.
22Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel.
[Templet representerade Guds närvaro, men det behövs inte nu eftersom Guds närvaro finns i hela staden, se vers 3.]
23Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet. [Jes 60:19-20] 24Folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. 25Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där – 26och folkens härlighet och ära ska föras in i staden. 27Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln