Titusbrevet 1:5-9

Anledningen till att jag [Paulus] lämnade kvar dig [Titus] på Kreta var att du skulle slutföra det som ännu inte var ordnat, och att du skulle tillsätta äldste (gr. presbyterous) [för att leda församlingarna] i varje stad efter mina anvisningar. [Kreta var en central handelsplats där många olika filosofier, religioner och influenser möttes. Huvudstaden var Gortyn. Andra städer som Paulus och Titus troligen startat församlingar i var Faistos, Salmone m.fl. Två städer som nämns i Apostlagärningarna är Lasea och Foinix, se Apg 27:812.] [Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap: Jesus sände ut lärjungarna två och två; det finns fem tjänstegåvor i Ef 4:11; församlingsledarna omnämns alltid i plural, se Apg 20:17. Det grekiska ordet för församlingsledare är episkopos (singular) – ”en som vakar över” och beskriver en församlingsledares uppgift. Samma män, från Efesos, som i Apg 20:17 kallas äldste, gr. presbyterous (plural), kallas i Apg 20:28 episkopous (plural). Även här i brevet till Titus används båda dessa grekiska ord synonymt, se vers 5 och 7.] En äldste (gr. presbyteros) ska vara fläckfri, [Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister. På frukten ska trädet kännas igen, se Matt 7:15-20.] en enda kvinnas man, [Det är troligt att begreppet ”en enda kvinnas man” talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term ”en enda mans kvinna” används i 1 Tim 5:9 om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se 1 Tim 5:14Rom 7:2-31 Kor 7:39. Paulus själv var ogift, se 1 Kor 7:7-8, och hans rekommendationer, se 1 Kor 7:17:32-35, verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.] ha troende (trogna) barn som inte kan beskyllas för att vara vilda [ordagrant: ”ofrälsthet” – gr. asotia vilt leverne; ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd] eller rebelliskhet (upproriskhet, uppstudsighet). Församlingsledaren (gr. episkopos) ska som Guds förvaltare (en tjänare ansvarig för sin herres hus) vara fläckfri. [De tre punkterna i listan ovan har att göra med en ledares familjeliv och hur han har skött det, se 1 Tim 3:4-5. Paulus fortsätter och ger nu fem negativa och sex positiva egenskaper.] Han ska inte vara självgod (ordagrant ”en som njuter och har sitt välbehag i sig själv”, en självcentrerad person utan förmåga att sätta sig in i andra människors situationer), inte vara häftig (impulsiv, hetlevrad), inte missbruka vin (ordagrant ”inte någon som sitter länge vid vinet”), inte vara våldsam (stridslysten), inte vara ute efter pengar (ordagrant ”skamlös girighet”), [han ska i stället:] vara gästfri, godhjärtad, förståndig, hederlig, gudfruktig, behärskad, hålla fast vid lärans tillförlitliga ord, så att han både kan uppmuntra med sund (hälsosam, rätt) undervisning och tillrättavisa motståndarna.