Hesekiel 1:4-28

Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande varelser. De såg ut som människor. Varje varelse hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjur­ansikten, och alla fyra hade örnansikten. Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Varje varelse hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. Till utseendet liknade varelserna eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. Varelserna skyndade fram och tillbaka som blixtar. Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid varelserna med de fyra ansiktena. Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit, och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. När varelserna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för varelsernas ande var i hjulen. När varelserna gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen. Över varelsernas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje varelse hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen och två som täckte den andra sidan. När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av väldiga vatten, som den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån som dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar. Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag. Sådan var synen som tycktes vara HERRENS härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.