Första Samuelsboken 24
24
David skonar Saul i grottan
1David bröt upp därifrån och höll sedan till bland bergfästena i En-Gedi. 2När Saul kom tillbaka från sitt fälttåg mot filisteerna talade man om för honom att David höll till i En-Gedis öken. 3Han tog då 3 000 utvalda soldater från hela Israel och tågade ut för att leta efter David och hans män öster om Stengetsklipporna. 4När han kom till fårfållorna utmed vägen gick han in i en grotta där för att uträtta sina behov. Men längst inne i grottan satt David och hans män, 5och de sade till honom: »Nu är den dagen inne om vilken Herren sagt: Jag lämnar din fiende i ditt våld, gör med honom vad du behagar!« Då smög sig David fram och skar av en flik av Sauls mantel. 6Men när han hade skurit av Sauls mantelflik slog honom samvetet, 7och han sade till sina män: »Herren förbjude att jag skulle handla så mot min härskare, Herrens smorde, att jag bär hand på honom: han är dock Herrens smorde.« 8Och med stränga ord avhöll David sina män från att överfalla Saul.
Saul lämnade grottan och fortsatte vägen fram. 9Då reste sig David och gick ut och ropade efter honom: »Min herre och konung!« Saul såg sig om, och David föll ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. 10Han sade: »Varför lyssnar du till dem som säger att jag vill dig illa? 11Nu kan du själv se hur Herren utlämnade dig åt mig i grottan. Jag blev uppmanad att döda dig, men jag skonade dig och sade: Jag får inte bära hand på min härskare, han är dock Herrens smorde. — 12Se här, min fader, vad jag håller i handen, en flik av din mantel. Jag kunde ha dödat dig, men jag skar bara av en flik av din mantel. Då måste du förstå att jag inte är skyldig till något ont, jag har inte förbrutit mig mot dig. Du däremot lägger försåt för att bringa mig om livet. 13Herren skall döma mellan oss, Herren skall hämnas på dig för vad du har brutit mot mig, själv skall jag inte röra dig. 14Du vet hur de gamle brukade säga: Ont kommer från de onda. Min hand skall inte röra vid dig. 15Mot vem har Israels konung dragit ut, vem är det du jagar? En död hund! En ynka loppa! 16Men Herren skall vara domare; han skall skipa rättvisa mellan dig och mig. Han skall ta sig an min sak och skaffa mig rätt gentemot dig.«
17När David hade sagt detta ropade Saul: »David, min son, är det verkligen du?« Och han brast i gråt. 18»Det är du som har rätt, inte jag«, sade han. »Du har gjort gott mot mig, och jag har gjort ont mot dig. 19I dag har du visat att du vill mig väl: du dödade mig inte, trots att Herren hade lagt mitt liv i din hand. 20Man låter ju inte sin fiende löpa, när man fått honom fast! Herren skall löna dig rikligt för vad du har gjort mot mig i dag. 21Nu vet jag säkert att du skall bli kung och att Israels kungadöme kommer att befästas under ditt styre. 22Svär nu vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande och inte utplånar mitt namn ur min släkt.« 23Detta lovade David med ed, och sedan vände Saul tillbaka hem, medan David och hans män drog sig upp till sitt bergfäste.
Nu markerat:
Första Samuelsboken 24: B2000
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.
Första Samuelsboken 24
24
David skonar Saul i grottan
1David bröt upp därifrån och höll sedan till bland bergfästena i En-Gedi. 2När Saul kom tillbaka från sitt fälttåg mot filisteerna talade man om för honom att David höll till i En-Gedis öken. 3Han tog då 3 000 utvalda soldater från hela Israel och tågade ut för att leta efter David och hans män öster om Stengetsklipporna. 4När han kom till fårfållorna utmed vägen gick han in i en grotta där för att uträtta sina behov. Men längst inne i grottan satt David och hans män, 5och de sade till honom: »Nu är den dagen inne om vilken Herren sagt: Jag lämnar din fiende i ditt våld, gör med honom vad du behagar!« Då smög sig David fram och skar av en flik av Sauls mantel. 6Men när han hade skurit av Sauls mantelflik slog honom samvetet, 7och han sade till sina män: »Herren förbjude att jag skulle handla så mot min härskare, Herrens smorde, att jag bär hand på honom: han är dock Herrens smorde.« 8Och med stränga ord avhöll David sina män från att överfalla Saul.
Saul lämnade grottan och fortsatte vägen fram. 9Då reste sig David och gick ut och ropade efter honom: »Min herre och konung!« Saul såg sig om, och David föll ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. 10Han sade: »Varför lyssnar du till dem som säger att jag vill dig illa? 11Nu kan du själv se hur Herren utlämnade dig åt mig i grottan. Jag blev uppmanad att döda dig, men jag skonade dig och sade: Jag får inte bära hand på min härskare, han är dock Herrens smorde. — 12Se här, min fader, vad jag håller i handen, en flik av din mantel. Jag kunde ha dödat dig, men jag skar bara av en flik av din mantel. Då måste du förstå att jag inte är skyldig till något ont, jag har inte förbrutit mig mot dig. Du däremot lägger försåt för att bringa mig om livet. 13Herren skall döma mellan oss, Herren skall hämnas på dig för vad du har brutit mot mig, själv skall jag inte röra dig. 14Du vet hur de gamle brukade säga: Ont kommer från de onda. Min hand skall inte röra vid dig. 15Mot vem har Israels konung dragit ut, vem är det du jagar? En död hund! En ynka loppa! 16Men Herren skall vara domare; han skall skipa rättvisa mellan dig och mig. Han skall ta sig an min sak och skaffa mig rätt gentemot dig.«
17När David hade sagt detta ropade Saul: »David, min son, är det verkligen du?« Och han brast i gråt. 18»Det är du som har rätt, inte jag«, sade han. »Du har gjort gott mot mig, och jag har gjort ont mot dig. 19I dag har du visat att du vill mig väl: du dödade mig inte, trots att Herren hade lagt mitt liv i din hand. 20Man låter ju inte sin fiende löpa, när man fått honom fast! Herren skall löna dig rikligt för vad du har gjort mot mig i dag. 21Nu vet jag säkert att du skall bli kung och att Israels kungadöme kommer att befästas under ditt styre. 22Svär nu vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande och inte utplånar mitt namn ur min släkt.« 23Detta lovade David med ed, och sedan vände Saul tillbaka hem, medan David och hans män drog sig upp till sitt bergfäste.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.