Jeremia 51

51
1Så säger Herren:
Se, jag uppväcker en förhärjande storm
mot Babylon och mot dem som bor i Lev Kamaj.
2Jag skall sända främlingar att tröska Babylonien.
De skall utplundra landet.
Från alla håll skall de angripa det
på olyckans dag.
3Bågskytten skall spänna bågen
och brösta sig i sin brynja.
Skona inte dess unga män,
vig hela hären åt förintelse!
4De skall falla dräpta i kaldeernas land,
genomborrade på dess gator.
5Israel och Juda är inte änklingar,
inte övergivna av sin Gud, av Herren Sebaot,
men deras land är fyllt av skuld
inför Israels Helige.
6Fly bort från Babylonien,
sätt er i säkerhet,
annars drabbar straffet också er.
Ty tiden är inne för Herrens hämnd,
han vedergäller dem för vad de gjort.
7En gyllene bägare var Babylon i Herrens hand,
den gjorde hela världen drucken.
Folken drack av vinet i den,
därför blev de som galna.
8Plötsligt har Babylon fallit och krossats.
Brist ut i klagorop över henne!
Hämta balsam till hennes sår,
kanske kan det läkas.
9Vi försökte bota Babylon,
men hon kunde inte botas.
Lämna henne! Låt oss ge oss av
var och en till sitt land.
Domen över henne når till himlen,
den räcker upp till skyarna.
10Herren har fört vår rättvisa sak till seger.
Kom, låt oss berätta i Sion
vad Herren, vår Gud, har gjort!
11Vässa pilarna,
fyll era koger!
Herren har uppeggat de mediska kungarna, ty hans avsikt är att förgöra Babylon. Detta är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12Höj fälttecknet mot Babylons murar!
Skärp bevakningen,
sätt ut poster,
förbered bakhåll!
Herren har fattat sitt beslut
och sätter nu i verket
sina hotelser mot Babylons invånare.
13Du som bor vid väldiga vattendrag
och är så rik på skatter,
ditt slut har kommit,
din väv skärs ner.
14Herren Sebaot har svurit vid sig själv:
Jag skall fylla dig med människor,
talrika som en gräshoppssvärm.
De skall höja ett härskri mot dig.
15Han har gjort världen med sin kraft,
grundat jorden med sin visdom
och med sin klokhet spänt upp himlen.
16När hans stämma ljuder brusar himlens vatten,
han får regnmoln att stiga vid världens ände,
han låter blixtar ljunga och regnet falla
och sänder ut vindar från sina förråd.
17Alla står där i sin enfald, de förstår ingenting,
guldsmeden har svikits av sin gudabild:
hans beläten är bländverk,
det finns inget liv i dem.
18De är tomhet, löjeväckande ting.
I hemsökelsens stund förintas de.
19Sådan är inte han, Jakobs andel,
ty det är han som har skapat allt,
och Israel är hans egen stam,
Herren Sebaot är hans namn.
20Du är min hammare, mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag folk,
med dig förintar jag riken,
21med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag stridsvagn och vagnskämpe,
22med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och flicka,
23med dig krossar jag herde och hjord,
med dig krossar jag bonde och oxspann,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24Jag skall vedergälla Babylon
och alla som bor i Kaldeen
för allt det onda de gjort mot Sion
inför era ögon, säger Herren.
25Nu vänder jag mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden. Jag lyfter min hand mot dig och vältrar ner dig från klipporna och gör dig till ett förbränt berg.
26Från dig skall ingen hämta
hörnsten eller grundsten,
ty du skall läggas öde
för all framtid, säger Herren.
27Höj ett fälttecken på jorden,
stöt i horn bland folken,
invig dem till strid mot Babylon,
båda upp riken mot henne
— Ararat, Minni och Ashkenas —
utse en fältherre mot henne,
låt hästarna rycka fram
likt svärmar av borstiga gräshoppor.
28Invig folken till strid mot henne, Mediens kungar, dess ståthållare och alla styresmän, hela det välde de härskar över.
29Då bävar jorden och skälver,
ty Herrens planer mot Babylonien förverkligas:
att lägga landet öde
så att ingen kan bo där.
30Babylons kämpar har gett upp sin kamp,
de sitter i sina fästen,
deras kraft har sinat,
de har blivit som kvinnor.
Husen har satts i brand,
bommarna är bräckta.
31Löpare efter löpare,
budbärare efter budbärare
kommer från alla håll till kungen av Babylonien
med bud att hans stad erövras.
32Flodövergångarna har besatts,
bålverken är nerbrända,
soldaterna har slagits av skräck.
33Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Det arma Babylon är som en tröskplats
som just trampats till.
Inom kort är skördetiden inne.
34Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
slukade mig, han sög ur mig.
Han ställde undan mig som ett tomt kärl.
Likt en drake svalde han mig,
fyllde sin buk med mina läckerheter
och drev bort mig.
35Må allt våld, all förstörelse som drabbat mig
nu drabba Babylon,
säger Sions invånare.
Må straffet för mitt utgjutna blod
drabba Kaldeens invånare,
säger Jerusalem.
36Därför säger Herren så:
Nu tar jag mig an din sak
och utkräver hämnd för dig.
Jag låter deras hav torka ut
och deras källa sina.
37Och Babylon skall bli en stenhög,
ett tillhåll för schakaler,
en kuslig ödemark,
där ingen kan bo.
38De ryter i flock som lejon,
morrar som unga lejon.
39Jag skall förvandla deras dryck till gift
och dricka dem medvetslösa.
De skall falla i evig sömn
och aldrig mer vakna upp,
säger Herren.
40Som lamm skall jag föra dem till slakt,
som baggar och bockar.
41Ack, Sheshak har fallit,
hela världens stolthet har intagits.
Ack, Babylons öde
väcker fasa bland folken.
42Babylon har dränkts av havet,
översvämmats av brusande vågor.
43Dess städer har lagts öde,
blivit ett förtorkat ökenland,
där ingen kan bo,
dit ingen människa färdas.
44Jag straffar Bel i Babylon
och sliter ur hans gap vad han slukat.
Folken skall inte längre
strömma till honom.
Också Babylons murar faller.
45Mitt folk, dra ut därifrån,
sätt er i säkerhet
undan Herrens flammande vrede.
46Tappa inte modet, bli inte skrämda av de rykten som går i landet. Ena året kommer ett rykte, året därpå ett annat, rykten om våld i landet, om härskares kamp mot härskare.
47Ja, det skall komma en tid
då jag skall straffa Babylons avgudar.
Hela landet skall stå med skam
och alla ligga där fallna.
48Himmel och jord och allt som finns där
skall jubla över Babylons fall,
när förhärjarna tränger in från norr,
säger Herren.
49Ja, Babylon måste falla
för deras skull som har dräpts i Israel,
så som för Babylons skull
dräpta har fallit över hela jorden.
50Ni som har undkommit svärdet,
ge er av, bli inte kvar!
Tänk på Herren i fjärran land
och minns Jerusalem.
51Vi blev vanärade och hånade,
våra ansikten rodnade av skam,
när främlingar trängde in
i Herrens heliga tempel.
52Men det skall komma en tid,
säger Herren,
då jag skall straffa Babylons avgudar
och landet skall fyllas av de sårades jämmer.
53Om Babylon så steg upp i himlen
och gjorde sin höga fästning ointaglig,
skulle ändå mina förhärjare nå dit,
säger Herren.
54Ett klagoskri hörs från Babylon,
stor är förödelsen i kaldeernas land.
55Ty Herren förhärjar Babylon,
han gör slut på dess väldiga larm.
Vågorna brusar som en mäktig flod
med larmande dån.
56Förhärjaren kommer,
han kommer mot Babylon.
Hjältarna tas till fånga,
deras bågar bräcks.
Ty Herren är en hämndens Gud,
han vedergäller till fullo.
57Babylons stormän och visa skall jag dricka berusade, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De skall falla i evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot.
58Så säger Herren Sebaot:
Babylons breda mur
skall jämnas med marken,
dess höga portar sättas i brand.
Folkens mödor mynnar ut i intet,
allt de slitit för blir eldens rov.
59Detta är det uppdrag profeten Jeremia gav Seraja, son till Neria, Machsejas son, när Seraja följde med judakungen Sidkia till Babylonien i hans fjärde regeringsår. Seraja var kvartermästare. 60Jeremia skrev i en bokrulle ner alla de olyckor som skulle drabba Babylon, allt detta som är skrivet om Babylon. 61Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babylon, läs då upp allt som står här. 62Du skall säga: Herre, du har själv hotat att förstöra denna plats, så att ingen kan bo där, varken människor eller djur; den skall läggas öde för all framtid. 63När du har läst upp bokrullen skall du binda en sten vid den och kasta den i Eufrat. 64Sedan skall du säga: Så skall Babylon sjunka och aldrig mer komma upp, på grund av de olyckor som jag låter drabba det.«
Så långt Jeremias ord.

Nu markerat:

Jeremia 51: B2000

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in