Job 12

12
Jobs svar på Sofars första tal
1Job sade:
2Ja visst, ni är ju så kloka,
visheten dör nog ut med er!
3Men jag har förstånd lika väl som ni,
jag är inte dummare än ni.
Vad har ni som inte andra har?
4Jag har blivit till allmänt åtlöje,
en som ropade till Gud och fick svar,
en rättfärdig och oförvitlig — till åtlöje!
5En olycksdrabbad är värd förakt,
så tycker den trygge,
de som snavar får skylla sig själva.
6Men rövare bor i ostörd ro,
de som utmanar Gud går säkra,
fastän Gud har dem i sitt våld.
7Fråga djuren, de kan lära dig,
himlens fåglar kan ge dig svar.
8Fråga markens kryp, de kan lära dig,
havets fiskar kan upplysa dig.
9Finns det någon av dem som inte vet
att detta är Herrens verk?
10Han har alla varelsers liv i sin hand,
varje människas ande.
11Örat prövar orden
som tungan prövar matens smak.
12Med hög ålder följer vishet,
långt liv skänker insikt.
13Hos Gud finns vishet och styrka,
han har beslutsamhet och insikt.
14När han river ner bygger ingen upp,
när han spärrar in släpps ingen ut.
15När han håller vattnet inne blir det torka,
när han låter det forsa förhärjas jorden.
16Hos honom finns kraft och klokhet,
han härskar över förledare och förledd.
17Rådsherrar för han barfota bort,
domare gör han till dårar.
18Han klär av kungar deras skrud
och binder ett skynke kring deras höfter.
19Präster för han barfota bort,
maktens män får han på fall.
20Han tar talets gåva från de betrodda
och berövar de gamla deras vett.
21Han öser skam över stormän
och lossar de starkas bälte.
22Mörkrets hemligheter blottar han
och för fram det dunkla i ljuset.
23Han gör folken stora, och han förgör dem,
han skingrar dem, och han leder dem rätt.
24Från folkets ledare tar han förståndet,
han för dem vilse i väglös ödemark.
25De famlar i ett mörker utan ljus,
han låter dem ragla som druckna.

Nu markerat:

Job 12: B2000

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in