Job 33
33
1Så hör vad jag har att säga, Job,
lyssna noga på mina ord!
2Nu vill jag öppna min mun
och låta min stämma höras.
3Av uppriktigt hjärta talar jag kunskapens ord,
mina läppar ger klara besked.
4Guds ande skapade mig,
den Väldiges andedräkt ger mig liv.
5Svara mig om du kan,
rusta dig till strid mot mig!
6Inför Gud är du och jag lika,
jag är formad av en lerklump också jag.
7Du behöver inte känna fruktan för mig,
jag skall inte trycka ner dig.
8Men jag hörde själv vad du sade,
dina ord undgick mig inte:
9»Jag är ren och utan skuld,
utan fläck och fri från synd.
10Men han söker sak med mig
och räknar mig som sin fiende.
11Han sätter mig i stocken,
han bevakar alla mina vägar.«
12Nej, där har du inte rätt!
Jag säger dig: Gud är större än människor.
13Varför anklagar du honom
för att han inte svarar dem?
14På ett sätt talar Gud,
ja, på två sätt den Osynlige.
15I en dröm, en syn om natten,
när människor sover sin djupaste sömn,
när de slumrar på bädden,
16då får han människorna att lyssna,
han varnar och förskräcker dem
17för att avhålla dem från deras ogärningar
och stäcka deras högmod.
18Så räddar han dem från graven,
från att fara ner i dödsriket.
19Eller när en man tuktas av plågor på sin bädd,
med ständiga smärtor i kroppen:
20han får avsmak för mat,
saknar aptit för de läckraste rätter,
21han mister hullet och syns knappt mer,
kroppen är tärd intill osynlighet,
22han står på gravens rand,
han möter dödens makter.
23Om då en ängel kommer till honom,
ett av de tusende sändebuden,
och förklarar honom rättrådig,
24då har Gud förbarmat sig och sagt:
»Rädda honom från att sänkas i graven,
lösen är erlagd.«
25Hans kropp blir smidig som ynglingens,
han återfår sin ungdoms kraft.
26När han ber till Gud blir han bönhörd,
han får träda fram inför honom med jubel.
Så blir människan återupprättad av Gud.
27Jublande säger hon inför alla:
»Jag syndade och gjorde det raka krokigt
men slipper det straff jag förtjänat.
28Han har räddat mig undan graven,
jag får leva och se ljuset.«
29Allt detta gör Gud med människan,
två gånger, ja tre,
30han för henne åter från graven
och låter livets ljus lysa över henne.
31Lyssna nu, Job, hör på mig,
var tyst, det är jag som talar.
32Men har du något att säga, så gör det —
tala du, jag skall gärna ge dig rätt.
33Om inte, är det du som skall höra på mig.
Var tyst, så skall jag lära dig vishet.
Nu markerat:
Job 33: B2000
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.
Job 33
33
1Så hör vad jag har att säga, Job,
lyssna noga på mina ord!
2Nu vill jag öppna min mun
och låta min stämma höras.
3Av uppriktigt hjärta talar jag kunskapens ord,
mina läppar ger klara besked.
4Guds ande skapade mig,
den Väldiges andedräkt ger mig liv.
5Svara mig om du kan,
rusta dig till strid mot mig!
6Inför Gud är du och jag lika,
jag är formad av en lerklump också jag.
7Du behöver inte känna fruktan för mig,
jag skall inte trycka ner dig.
8Men jag hörde själv vad du sade,
dina ord undgick mig inte:
9»Jag är ren och utan skuld,
utan fläck och fri från synd.
10Men han söker sak med mig
och räknar mig som sin fiende.
11Han sätter mig i stocken,
han bevakar alla mina vägar.«
12Nej, där har du inte rätt!
Jag säger dig: Gud är större än människor.
13Varför anklagar du honom
för att han inte svarar dem?
14På ett sätt talar Gud,
ja, på två sätt den Osynlige.
15I en dröm, en syn om natten,
när människor sover sin djupaste sömn,
när de slumrar på bädden,
16då får han människorna att lyssna,
han varnar och förskräcker dem
17för att avhålla dem från deras ogärningar
och stäcka deras högmod.
18Så räddar han dem från graven,
från att fara ner i dödsriket.
19Eller när en man tuktas av plågor på sin bädd,
med ständiga smärtor i kroppen:
20han får avsmak för mat,
saknar aptit för de läckraste rätter,
21han mister hullet och syns knappt mer,
kroppen är tärd intill osynlighet,
22han står på gravens rand,
han möter dödens makter.
23Om då en ängel kommer till honom,
ett av de tusende sändebuden,
och förklarar honom rättrådig,
24då har Gud förbarmat sig och sagt:
»Rädda honom från att sänkas i graven,
lösen är erlagd.«
25Hans kropp blir smidig som ynglingens,
han återfår sin ungdoms kraft.
26När han ber till Gud blir han bönhörd,
han får träda fram inför honom med jubel.
Så blir människan återupprättad av Gud.
27Jublande säger hon inför alla:
»Jag syndade och gjorde det raka krokigt
men slipper det straff jag förtjänat.
28Han har räddat mig undan graven,
jag får leva och se ljuset.«
29Allt detta gör Gud med människan,
två gånger, ja tre,
30han för henne åter från graven
och låter livets ljus lysa över henne.
31Lyssna nu, Job, hör på mig,
var tyst, det är jag som talar.
32Men har du något att säga, så gör det —
tala du, jag skall gärna ge dig rätt.
33Om inte, är det du som skall höra på mig.
Var tyst, så skall jag lära dig vishet.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.