Nahum 3

3
Nineves rättvisa straff
1Ve den blodtörstiga staden,
rågad med lögn,
bräddfull av byte,
lysten på nya rov.
2Hör piskornas smällar,
vagnshjulens dån,
jagande hästar,
krängande vagnar.
3Hästarna stegrar sig,
svärden flammar och spjuten blixtrar.
Överallt stupade, högar av döda,
lik i oändlig mängd,
man snavar över lik.
4Skökans hejdlösa otukt har vållat detta.
Hon var skön och förfaren i trolldom.
Hon snärjde folken med sin otukt,
alla folkslag med sin häxkonst.
5Nu vänder jag mig mot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag drar upp kjolen över ansiktet på dig
och visar folken din nakenhet,
visar kungarikena din skam.
6Jag släpar dig i smutsen,
jag lämnar dig åt föraktet,
ställer ut dig för allas blickar.
7Alla som ser dig vänder dig ryggen.
»Nineve är ödelagt«, säger de.
»Vem ömkar henne?
Finns det någon som ger henne tröst?«
8Är du förmer än No Amon,
som låg vid Nilen,
omgivet av vatten?
Floden var dess bålverk,
vatten dess mur.
9Kush och Egypten
gav staden dess väldiga styrka,
Put och Libyen var dess stöd.
10Men också No Amons folk fördes bort
i fångenskap och landsflykt,
dess spädbarn krossades i varje gathörn.
Man drog lott om dess ädlingar
och band dess stormän med kedjor.
11Nu är turen kommen till dig
att bli drucken och mista sansen.
Också du måste söka skydd undan fienden.
12Dina fästen är som fikonträd
med mogen frukt:
skakar man trädet faller det fikon
i munnen på den som vill äta.
13Ditt krigsfolk är som kvinnor.
Landets portar står vidöppna för fienden,
dina bommar har förtärts av elden.
14Ös upp vatten för belägringen
och förstärk dina fästen!
Stig ner i leran och trampa den till murbruk,
fatta tag i tegelformen!
15Elden skall ändå sluka dig
och svärdet förgöra dig.
Du skall förtäras som gräshoppsyngel,
fastän ditt folk är talrikt som gräshoppsyngel,
som väldiga svärmar av gräshoppor,
16fastän dina köpmän är många,
långt fler än himlens stjärnor.
De ömsar sitt skinn,
gräshoppsynglen, de flyger bort.
17Dina ämbetsmän är som gräshoppor,
dina skrivare som en gräshoppssvärm.
Den slår sig ner på muren i svalkan,
men då solen går upp är den borta,
ingen vet var den är.
18Dina herdar sover, Assyriens konung,
dina hövdingar slumrar.
Ditt folk har skingrats över bergen,
och ingen finns som samlar det.
19Det finns ingen bot för din skada,
ingen läkedom för ditt sår.
Alla som hör vad som hänt dig
jublar över ditt elände.
Vem drabbades ej
av din ständiga grymhet?

Nu markerat:

Nahum 3: B2000

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in