Psaltaren 57:1-11

För körledaren. Ett kväde av David när han var i grottan, på flykt undan Saul. Förbarma dig, Gud, förbarma dig! Jag flyr till dig, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran har dragit förbi. Jag ropar till Gud den Högste, till Gud som gör gott mot mig. Han sänder mig hjälp från himlen när mina förföljare smädar mig. Gud visar sin godhet och trofasthet. Jag ligger mitt ibland lejon, glupska på människokött. Deras tänder är spjut och pilar, deras tungor är skarpa svärd. Visa din höghet i himlen, o Gud, och din härlighet över hela jorden! De lade ut ett nät för mina fötter och en snara för min hals, de grävde en grop åt mig men föll själva däri. Mitt hjärta är redo, Gud, mitt hjärta är redo, jag vill sjunga och spela. Vakna, min själ, vakna, harpa och lyra, jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig, Herre, bland folken, jag vill sjunga ditt lov bland alla folk. Ty till himlen når din godhet, till skyarna din trofasthet.