Apostlagärningarna 9:26-43

Apostlagärningarna 9:26-43 SFB98

När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge. Då tog Barnabas hand om honom och förde honom till apostlarna och berättade för dem, hur Saulus hade sett Herren på vägen och att Herren hade talat till honom, och att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. När bröderna fick veta det, förde de honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus. Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning. Petrus reste genom hela området och kom ner till de heliga som bodde i Lydda. Där träffade han en man vid namn Eneas, som var lam och hade legat till sängs i åtta år. Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd!" Genast steg han upp. Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren. I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita - översatt heter det Dorkas. Hon gjorde många goda gärningar och gav rikligt åt de fattiga. Men under de dagarna blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!" Petrus gick med dem. Och när han kom fram, förde de upp honom till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och kallade därefter till sig de heliga och änkorna, ställde henne där och lät dem se att hon levde. Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare.