Job 31
31
1Jag slöt ett förbund med mina ögon:
att aldrig se på en ung kvinna.
2Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden,
vilken del av den Allsmäktige där ovan?
3Ofärd kommer ju över orättfärdiga,
och olycka drabbar ogärningsmän.
4Ser inte han mina vägar
och räknar alla mina steg?
5Har jag umgåtts med lögn,
har min fot varit snar till svek?
6Låt honom väga mig på en rättvis våg,
så skall Gud få se min rättsinnighet.
7Har mina steg vikit av ifrån vägen,
har mitt hjärta följt mina ögon,
har jag någon fläck på mina händer?
8Då må en annan äta vad jag har sått,
och mina plantor må ryckas upp med roten.
9Har mitt hjärta förförts av en kvinna,
har jag stått på lur vid min nästas dörr?
10Då må min hustru mala korn åt en annan,
och främmande män ligga i hennes famn.
11Det hade varit en skändlig handling,
en straffbar missgärning,
12en eld som skulle förtära ända till avgrunden
och föröda till roten alla mina grödor.
13Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt
när de hade någon tvist med mig?
14Vad skulle jag då göra när Gud står upp?
När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?
15Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem?
Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?
16Har jag nekat de fattiga vad de önskat
eller låtit änkans ögon försmäkta?
17Har jag ensam ätit mitt bröd,
utan att den faderlöse fått äta av det?
18Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far,
och från första stund har jag tagit mig an änkor.
19Har jag sett någon förgås utan kläder,
eller en fattig utan något att skyla sig med?
20Har inte hans hjärta välsignat mig
och fick han ej värma sig i ull från mina lamm?
21Har jag lyft min hand mot den faderlöse
när jag såg mig ha medhåll i porten?
22Då må min axel lossna från min skuldra
och min arm brytas från sin led.
23Jag måste då frukta bestraffning från Gud
och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24Satte jag mitt hopp till guldet,
kallade jag det rena guldet min förtröstan?
25Gladdes jag över att min rikedom blev stor
och att min hand förvärvade så mycket?
26Hände det, när jag såg solljuset, hur det sken, och månen,
hur härlig den skred fram,
27att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?
28Också det hade varit en straffbar missgärning,
ty jag hade då förnekat Gud i höjden.
29Har jag glatt mig åt min fiendes olycka,
fröjdat mig när något ont drabbade honom?
30Nej, jag tillät inte min mun att synda
genom att med en förbannelse begära hans liv.
31Mitt husfolk kan vittna:
"Var och en fick mätta sig med kött vid hans bord."
32Främlingen behövde ej övernatta på gatan,
jag öppnade mina dörrar mot vägen.
33Har jag dolt mina överträdelser likt Adam
och gömt min missgärning inom mig,
34av fruktan för allt folket
och av rädsla för fränders förakt,
så att jag teg och ej gick utanför min dörr?
35O, att jag hade någon som lyssnade på mig!
Se, här är min underskrift.
Den Allsmäktige må svara mig.
Låt mig se min motparts anklagelseskrift!
36Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra,
jag skulle fästa den på mig som en krona.
37Jag skulle berätta för honom om alla mina steg,
som en furste skulle jag möta honom.
38Har min mark ropat över mig,
har dess fåror gråtit med varandra?
39Har jag ätit frukten från den utan att betala,
eller sugit ut dem som brukade jorden?
40Då må törne växa upp i stället för vete,
ogräs i stället för korn.
Slut på Jobs tal.
Nu markerat:
Job 31: SFB98
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby
Job 31
31
1Jag slöt ett förbund med mina ögon:
att aldrig se på en ung kvinna.
2Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden,
vilken del av den Allsmäktige där ovan?
3Ofärd kommer ju över orättfärdiga,
och olycka drabbar ogärningsmän.
4Ser inte han mina vägar
och räknar alla mina steg?
5Har jag umgåtts med lögn,
har min fot varit snar till svek?
6Låt honom väga mig på en rättvis våg,
så skall Gud få se min rättsinnighet.
7Har mina steg vikit av ifrån vägen,
har mitt hjärta följt mina ögon,
har jag någon fläck på mina händer?
8Då må en annan äta vad jag har sått,
och mina plantor må ryckas upp med roten.
9Har mitt hjärta förförts av en kvinna,
har jag stått på lur vid min nästas dörr?
10Då må min hustru mala korn åt en annan,
och främmande män ligga i hennes famn.
11Det hade varit en skändlig handling,
en straffbar missgärning,
12en eld som skulle förtära ända till avgrunden
och föröda till roten alla mina grödor.
13Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt
när de hade någon tvist med mig?
14Vad skulle jag då göra när Gud står upp?
När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?
15Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem?
Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?
16Har jag nekat de fattiga vad de önskat
eller låtit änkans ögon försmäkta?
17Har jag ensam ätit mitt bröd,
utan att den faderlöse fått äta av det?
18Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far,
och från första stund har jag tagit mig an änkor.
19Har jag sett någon förgås utan kläder,
eller en fattig utan något att skyla sig med?
20Har inte hans hjärta välsignat mig
och fick han ej värma sig i ull från mina lamm?
21Har jag lyft min hand mot den faderlöse
när jag såg mig ha medhåll i porten?
22Då må min axel lossna från min skuldra
och min arm brytas från sin led.
23Jag måste då frukta bestraffning från Gud
och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24Satte jag mitt hopp till guldet,
kallade jag det rena guldet min förtröstan?
25Gladdes jag över att min rikedom blev stor
och att min hand förvärvade så mycket?
26Hände det, när jag såg solljuset, hur det sken, och månen,
hur härlig den skred fram,
27att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?
28Också det hade varit en straffbar missgärning,
ty jag hade då förnekat Gud i höjden.
29Har jag glatt mig åt min fiendes olycka,
fröjdat mig när något ont drabbade honom?
30Nej, jag tillät inte min mun att synda
genom att med en förbannelse begära hans liv.
31Mitt husfolk kan vittna:
"Var och en fick mätta sig med kött vid hans bord."
32Främlingen behövde ej övernatta på gatan,
jag öppnade mina dörrar mot vägen.
33Har jag dolt mina överträdelser likt Adam
och gömt min missgärning inom mig,
34av fruktan för allt folket
och av rädsla för fränders förakt,
så att jag teg och ej gick utanför min dörr?
35O, att jag hade någon som lyssnade på mig!
Se, här är min underskrift.
Den Allsmäktige må svara mig.
Låt mig se min motparts anklagelseskrift!
36Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra,
jag skulle fästa den på mig som en krona.
37Jag skulle berätta för honom om alla mina steg,
som en furste skulle jag möta honom.
38Har min mark ropat över mig,
har dess fåror gråtit med varandra?
39Har jag ätit frukten från den utan att betala,
eller sugit ut dem som brukade jorden?
40Då må törne växa upp i stället för vete,
ogräs i stället för korn.
Slut på Jobs tal.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby