Psaltaren 31

31
Bön om räddning undan förföljare
1För sångmästaren, en psalm av David.
2
Till dig, Herre, flyr jag,
låt mig aldrig komma på skam,
befria mig genom din rättfärdighet.
3Vänd ditt öra till mig,
skynda till min räddning!
Var en fast klippa för mig,
en borg till min frälsning.
4Ty du är min klippa och min borg,
du skall leda och föra mig för ditt namns skull.
5Drag mig ur det nät som de lagt ut för mig,
ty du är mitt värn.
6I din hand överlämnar jag min ande.
Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.
7Jag hatar dem som håller sig till värdelösa och förgängliga
avgudar,
jag förtröstar på Herren.
8Jag vill jubla och vara glad över din nåd,
ty du ser till mitt lidande,
du tar vård om min själ i nöden
9och överlämnar mig inte i fiendens hand.
Du ställer mina fötter på rymlig plats.
10Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd.
Av sorg förtärs mitt öga, min själ och min kropp.
11Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan.
Min kraft är bruten genom min missgärning,
mina ben förtvinar.
12För alla mina fienders skull har jag blivit till smälek
för mina grannar
och till skräck för dem som känner mig.
De som ser mig på gatan flyr undan för mig.
13Jag är glömd, borta ur deras hjärtan
som vore jag död,
jag har blivit som ett krossat kärl.
14Jag hör många förtala mig,
skräck råder runt omkring.
De rådslår med varandra mot mig
och smider planer för att ta mitt liv.
15Men jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: "Du är min Gud."
16Min tid står i dina händer,
rädda mig från mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
fräls mig genom din nåd.
18 Herre, låt mig inte komma på skam,
ty jag ropar till dig.
Låt de ogudaktiga komma på skam,
låt dem tystna i dödsriket.
19Låt deras lögnaktiga läppar förstummas,
de som talar övermodigt mot den rättfärdige,
med högmod och förakt.
20Hur stor är inte din godhet,
som du förvarar åt dem som fruktar dig
och som du i människors åsyn
visar dem som flyr till dig.
21Du tar dem i ditt ansiktes beskydd
mot människors sammansvärjning.
Du gömmer dem i din hydda
undan elaka tungor.
22Välsignad vare Herren,
ty han har visat mig sin underbara nåd
i en belägrad stad.
23Jag sade i min ångest:
"Jag är bortdriven från dina ögon."
Men du hörde mina böners ljud,
när jag ropade till dig.
24Älska Herren, alla ni hans fromma.
Herren bevarar de trogna,
men den som handlar högmodigt
vedergäller han i fullt mått.
25Var starka och frimodiga i era hjärtan,
alla ni som hoppas på Herren!

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in