Psaltaren 62

62
En tröstepsalm
1För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av David.
2Endast hos Gud söker min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
3Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
4Hur länge vill ni rasa mot denne man,
tillsammans slå ner honom
som om han vore en lutande vägg,
en nerbruten mur?
5De rådslår om att störta honom ner från hans höjd.
De älskar lögn,
med munnen välsignar de,
men i sitt innersta förbannar de. Sela.
6Endast i Gud har du din ro, min själ,
ty från honom kommer mitt hopp.
7Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
8Hos Gud är min frälsning och min ära,
min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
9Förtrösta alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela.
10Människobarn är bara en vindpust,
myndiga herrar fulla av lögn.
I vågskålen är de för lätta,
tillsammans väger de mindre än luft.
11Lita inte på våld
sätt inte ert hopp till stulet gods.
Fäst inte hjärtat vid rikedom,
även om den växer.
12En gång har Gud sagt det,
två gånger har jag hört det:
Hos Gud är makten,
13och hos dig, Herre, är nåd.
Du lönar var och en efter hans gärningar.

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in