Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter. Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus. Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus. Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig. Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder. Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig; Och jag gifver dem evinnerligit lif, och de skola icke förgås evinnerliga; ingen skall heller rycka dem utu mine hand. Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand. Jag och Fadren ärom ett. Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom. Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig? Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud. Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar? Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet; Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son? Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet. Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom. Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer. Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der. Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant. Och trodde månge der på honom
Bibelappen
Bibelappen för barn
