För Påskahögtiden, efter Jesus visste att hans tid var kommen, att han gå skulle af denna verldene till Fadren, såsom han hade älskat sina, som voro i verldene, så älskade han dem uti ändan; Och då Nattvarden var gjord, och djefvulen hade redo ingifvit Jude Simons Ischarioth i hjertat, att han skulle förråda honom; Visste ock Jesus, att Fadren hade allt gifvit honom i händer, och att han var utgången af Gudi, och gick till Gud; Stod han upp af Nattvarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och band om sig. Sedan lät han vatten i ett bäcken, och begynte två Lärjungarnas fötter, och torkade med det linna klädet, som han var ombunden med. Så kom han då till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skulle du två mina fötter? Jesus svarade, och sade till honom: Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall du det få veta. Petrus sade till honom: Aldrig skall du två mina fötter. Jesus svarade honom: Om jag icke tvår dig, då hafver du ingen del med mig. Då sade till honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och hufvud. Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle. Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle. Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver? I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så. Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter. Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver. Om I detta veten, salige ären I, om I det gören. Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot. Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver.