Job 11
11
1Då svarade Zophar af Naema, och sade: 2När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt? 3Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig? 4Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon. 5Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar; 6Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder. 7Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige? 8Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? 9Längre än jorden, och bredare än hafvet. 10Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det? 11Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt? 12En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne. 13Hade du ställt ditt hjerta (till Gud), och uppräckt dina händer till honom; 14Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo; 15Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes. 16Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg; 17Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon. 18Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena. 19Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig. 20Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
Nu markerat:
Job 11: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in