Job 23
23
1Job svarade, och sade: 2Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull. 3Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol; 4Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff; 5Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde! 6Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig; 7Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt. 8Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse. 9Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet. 10Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld; 11Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf; 12Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är. 13Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill. 14Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka. 15Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom. 16Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt; 17Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
Nu markerat:
Job 23: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Job 23
23
1Job svarade, och sade: 2Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull. 3Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol; 4Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff; 5Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde! 6Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig; 7Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt. 8Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse. 9Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet. 10Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld; 11Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf; 12Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är. 13Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill. 14Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka. 15Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom. 16Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt; 17Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in