Job 28
28
1Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas. 2Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar. 3På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda. 4Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos. 5Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer. 6Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti. 7Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett; 8De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå. 9Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull. 10Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat. 11Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är. 12Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet? 13Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande. 14Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke. 15Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med. 16Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir; 17Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier. 18Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor. 19Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot. 20Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten? 21Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen. 22Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte. 23Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum. 24Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är; 25Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt. 26Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg, 27Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne; 28Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
Nu markerat:
Job 28: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Job 28
28
1Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas. 2Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar. 3På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda. 4Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos. 5Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer. 6Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti. 7Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett; 8De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå. 9Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull. 10Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat. 11Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är. 12Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet? 13Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande. 14Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke. 15Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med. 16Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir; 17Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier. 18Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor. 19Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot. 20Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten? 21Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen. 22Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte. 23Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum. 24Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är; 25Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt. 26Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg, 27Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne; 28Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in