Job 36
36
1Elihu talade ytterligare, och sade: 2Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga. 3Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis. 4Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig. 5Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft. 6Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta. 7Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva. 8Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga, 9Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld; 10Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är. 11Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust. 12Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse. 13De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga; 14Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare. 15Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen. 16Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt. 17Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen. 18Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig. 19Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga? 20Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum. 21Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver. 22Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är? 23Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt? 24Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga. 25Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran. 26Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga. 27Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn; 28Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna. 29Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort; 30Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma. 31Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest. 32Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma. 33Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
Nu markerat:
Job 36: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Job 36
36
1Elihu talade ytterligare, och sade: 2Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga. 3Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis. 4Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig. 5Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft. 6Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta. 7Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva. 8Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga, 9Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld; 10Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är. 11Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust. 12Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse. 13De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga; 14Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare. 15Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen. 16Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt. 17Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen. 18Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig. 19Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga? 20Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum. 21Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver. 22Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är? 23Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt? 24Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga. 25Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran. 26Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga. 27Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn; 28Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna. 29Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort; 30Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma. 31Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest. 32Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma. 33Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in