Matteus 20
20
1Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård. 2Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård. 3Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget; 4Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder. 5Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes. 6Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge? 7De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få. 8När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första. 9Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen. 10Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen. 11Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan; 12Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan. 13Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning? 14Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig. 15Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är? 16Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde. 17Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem: 18Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden. 19Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen. 20Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom. 21Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra. 22Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl. 23Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader. 24När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna. 25Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena. 26Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare. 27Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng. 28Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många. 29Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk. 30Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss. 31Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss. 32Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder? 33De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas. 34Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.
Nu markerat:
Matteus 20: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Matteus 20
20
1Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård. 2Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård. 3Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget; 4Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder. 5Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes. 6Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge? 7De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få. 8När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första. 9Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen. 10Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen. 11Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan; 12Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan. 13Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning? 14Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig. 15Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är? 16Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde. 17Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem: 18Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden. 19Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen. 20Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom. 21Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra. 22Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl. 23Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader. 24När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna. 25Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena. 26Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare. 27Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng. 28Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många. 29Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk. 30Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss. 31Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss. 32Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder? 33De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas. 34Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in