Ordspråksboken 24
24
1Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem. 2Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt. 3Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet. 4Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar. 5En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter. 6Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren. 7Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom. 8Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk. 9Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen. 10Den är icke stark, som i nödene icke fast är. 11Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill. 12Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar? 13Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals. 14Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara. 15Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo. 16Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko. 17Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka. 18Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom. 19Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga. 20Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna. 21Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska. 22Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer? 23Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt. 24Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom. 25Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem. 26Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande. 27Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus. 28Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun. 29Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning. 30Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård; 31Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen. 32Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf. 33Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila; 34Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
Nu markerat:
Ordspråksboken 24: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Ordspråksboken 24
24
1Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem. 2Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt. 3Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet. 4Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar. 5En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter. 6Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren. 7Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom. 8Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk. 9Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen. 10Den är icke stark, som i nödene icke fast är. 11Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill. 12Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar? 13Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals. 14Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara. 15Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo. 16Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko. 17Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka. 18Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom. 19Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga. 20Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna. 21Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska. 22Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer? 23Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt. 24Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom. 25Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem. 26Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande. 27Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus. 28Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun. 29Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning. 30Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård; 31Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen. 32Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf. 33Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila; 34Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in