Ordspråksboken 26
26
1Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära. 2Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna. 3Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen. 4Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder. 5Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis. 6Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada. 7Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet. 8Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo. 9Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger. 10En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt. 11Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver. 12När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom. 13Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone. 14En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen. 15Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen. 16En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära. 17Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen. 18Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper; 19Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt. 20Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter. 21Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad. 22Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat. 23En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen. 24Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet. 25Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta. 26Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda. 27Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma. 28En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
Nu markerat:
Ordspråksboken 26: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Ordspråksboken 26
26
1Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära. 2Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna. 3Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen. 4Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder. 5Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis. 6Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada. 7Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet. 8Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo. 9Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger. 10En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt. 11Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver. 12När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom. 13Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone. 14En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen. 15Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen. 16En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära. 17Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen. 18Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper; 19Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt. 20Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter. 21Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad. 22Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat. 23En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen. 24Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet. 25Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta. 26Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda. 27Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma. 28En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in