Psaltaren 107
107
1Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet: 2Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver; 3Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet; 4De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde; 5Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade. 6Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest; 7Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde. 8De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; 9Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting; 10De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern. 11Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade; 12Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem. 13Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest; 14Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder. 15De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; 16Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar. 17De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull. 18De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke. 19Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest. 20Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde. 21De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; 22Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje. 23De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös; 24De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet; 25När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte. 26Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest; 27Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer. 28Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest; 29Och stillte stormen, att böljorna saktade sig. 30Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska. 31De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; 32Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom; 33De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta; 34Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde. 35Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor; 36Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde; 37Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få. 38Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf; 39De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade. 40Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till. 41Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord. 42Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda. 43Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Nu markerat:
Psaltaren 107: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in