Psaltaren 115:1-18

Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull. Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill. Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde. De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet. De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet. De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals. De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem. Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld. Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld. De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld. Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus. Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora. Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn. I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver. Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom. De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla; Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.