Psaltaren 119
119
1Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra. 2Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom. 3Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt. 4Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga. 5O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar. 6När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam. 7Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter. 8Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig. 9Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord. 10Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud. 11Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig. 12Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter. 13Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter. 14Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar. 15Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar. 16Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord. 17Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord. 18Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag. 19Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig. 20Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid. 21Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud. 22Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd. 23Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter. 24Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare. 25Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord. 26Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter. 27Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under. 28Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord. 29Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag. 30Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt. 31Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma. 32När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg. 33Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan. 34Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta. 35För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till. 36Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet. 37Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg. 38Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig. 39Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige. 40Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet. 41Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord; 42Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord. 43Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter. 44Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga. 45Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar. 46Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet; 47Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre; 48Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter. 49Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas. 50Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig. 51De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag. 52Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad. 53Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva. 54Dine rätter äro min visa i mino huse. 55Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag. 56Det är min skatt, att jag dina befallningar håller. 57Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller. 58Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord. 59Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd. 60Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud. 61De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag. 62Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter. 63Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla. 64Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter. 65Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord. 66Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom. 67Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord. 68Du äst mild och god; lär mig dina rätter. 69De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta. 70Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag. 71Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter. 72Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver. 73Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud. 74De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord. 75Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig. 76Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver. 77Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag. 78Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar. 79Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd. 80Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer. 81Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord. 82Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig? 83Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke. 84Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare? 85De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag. 86Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig. 87De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar. 88Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd. 89Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är. 90Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes. 91Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig. 92Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände. 93Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem. 94Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar. 95De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd, 96Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt. 97Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom. 98Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt. 99Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal. 100Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar. 101Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord. 102Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig. 103Din ord äro minom mun sötare än hannog. 104Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar. 105Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom. 106Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill. 107Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord. 108Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter. 109Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag. 110De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar. 111Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd. 112Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga. 113Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag. 114Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord. 115Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud. 116Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp. 117Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter. 118Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn. 119Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd. 120Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter. 121Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja. 122Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld. 123Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord. 124Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter. 125Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd. 126Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag. 127Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld. 128Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg. 129Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ. 130När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa. 131Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem. 132Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska. 133Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda. 134Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar. 135Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter. 136Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag. 137Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord. 138Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit. 139Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit. 140Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt. 141Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar. 142Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning. 143Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud. 144Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag. 145Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter. 146Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd. 147Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag. 148Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord. 149Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter. 150Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag. 151Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning. 152Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver. 153Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag. 154Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord. 155Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter. 156Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter. 157Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd. 158Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord. 159Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd. 160Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga. 161Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord. 162Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får. 163Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär. 164Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull. 165Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla. 166Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud. 167Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär. 168Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig. 169Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord. 170Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord. 171Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter. 172Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt. 173Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar. 174Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag. 175Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig. 176Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Nu markerat:
Psaltaren 119: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Psaltaren 119
119
1Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra. 2Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom. 3Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt. 4Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga. 5O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar. 6När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam. 7Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter. 8Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig. 9Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord. 10Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud. 11Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig. 12Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter. 13Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter. 14Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar. 15Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar. 16Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord. 17Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord. 18Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag. 19Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig. 20Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid. 21Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud. 22Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd. 23Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter. 24Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare. 25Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord. 26Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter. 27Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under. 28Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord. 29Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag. 30Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt. 31Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma. 32När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg. 33Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan. 34Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta. 35För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till. 36Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet. 37Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg. 38Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig. 39Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige. 40Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet. 41Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord; 42Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord. 43Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter. 44Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga. 45Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar. 46Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet; 47Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre; 48Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter. 49Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas. 50Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig. 51De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag. 52Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad. 53Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva. 54Dine rätter äro min visa i mino huse. 55Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag. 56Det är min skatt, att jag dina befallningar håller. 57Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller. 58Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord. 59Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd. 60Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud. 61De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag. 62Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter. 63Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla. 64Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter. 65Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord. 66Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom. 67Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord. 68Du äst mild och god; lär mig dina rätter. 69De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta. 70Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag. 71Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter. 72Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver. 73Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud. 74De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord. 75Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig. 76Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver. 77Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag. 78Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar. 79Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd. 80Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer. 81Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord. 82Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig? 83Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke. 84Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare? 85De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag. 86Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig. 87De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar. 88Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd. 89Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är. 90Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes. 91Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig. 92Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände. 93Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem. 94Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar. 95De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd, 96Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt. 97Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom. 98Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt. 99Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal. 100Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar. 101Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord. 102Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig. 103Din ord äro minom mun sötare än hannog. 104Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar. 105Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom. 106Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill. 107Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord. 108Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter. 109Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag. 110De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar. 111Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd. 112Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga. 113Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag. 114Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord. 115Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud. 116Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp. 117Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter. 118Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn. 119Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd. 120Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter. 121Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja. 122Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld. 123Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord. 124Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter. 125Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd. 126Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag. 127Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld. 128Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg. 129Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ. 130När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa. 131Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem. 132Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska. 133Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda. 134Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar. 135Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter. 136Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag. 137Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord. 138Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit. 139Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit. 140Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt. 141Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar. 142Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning. 143Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud. 144Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag. 145Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter. 146Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd. 147Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag. 148Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord. 149Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter. 150Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag. 151Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning. 152Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver. 153Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag. 154Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord. 155Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter. 156Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter. 157Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd. 158Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord. 159Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd. 160Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga. 161Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord. 162Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får. 163Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär. 164Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull. 165Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla. 166Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud. 167Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär. 168Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig. 169Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord. 170Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord. 171Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter. 172Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt. 173Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar. 174Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag. 175Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig. 176Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in