Psaltaren 50
50
1En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången. 2Af Zion går upp Guds härliga sken. 3Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm. 4Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk. 5Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer. 6Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. Sela. 7Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud. 8För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig. 9Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall; 10Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå. 11Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig. 12Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är. 13Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka? 14Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte. 15Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig. 16Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun; 17Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig? 18När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar. 19Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet. 20Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du. 21Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen. 22Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer. 23Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
Nu markerat:
Psaltaren 50: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Psaltaren 50
50
1En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången. 2Af Zion går upp Guds härliga sken. 3Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm. 4Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk. 5Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer. 6Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. Sela. 7Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud. 8För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig. 9Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall; 10Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå. 11Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig. 12Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är. 13Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka? 14Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte. 15Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig. 16Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun; 17Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig? 18När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar. 19Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet. 20Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du. 21Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen. 22Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer. 23Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in