Psaltaren 55
55
1En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. 2Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande. 3Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter; 4Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede. 5Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig. 6Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig. 7Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva; 8Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. Sela. 9Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder. 10Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom. 11Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne. 12Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator. 13Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom. 14Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän. 15Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa. 16Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. 17Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig. 18Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst. 19Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig. 20Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. Sela. Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet; 21Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund. 22Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd. 23Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid. Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.
Nu markerat:
Psaltaren 55: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Psaltaren 55
55
1En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. 2Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande. 3Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter; 4Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede. 5Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig. 6Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig. 7Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva; 8Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. Sela. 9Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder. 10Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom. 11Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne. 12Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator. 13Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom. 14Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän. 15Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa. 16Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. 17Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig. 18Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst. 19Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig. 20Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. Sela. Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet; 21Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund. 22Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd. 23Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid. Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in