Psaltaren 56
56
1Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. 2Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig. 3Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga. 4När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig. 5Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig? 6Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt. 7De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga. 8Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet (säga de). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde. 9Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem. 10Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst. 11Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa. 12Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig? 13Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill. Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.
Nu markerat:
Psaltaren 56: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Psaltaren 56
56
1Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. 2Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig. 3Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga. 4När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig. 5Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig? 6Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt. 7De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga. 8Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet (säga de). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde. 9Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem. 10Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst. 11Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa. 12Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig? 13Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill. Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in