Psaltaren 9
9
1En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. 2Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under. 3Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste; 4Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig. 5Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare. 6Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid. 7Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem. 8Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms. 9Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga. 10Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene. 11Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre. 12Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk. 13Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop. 14Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom; 15På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må. 16Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade. 17Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. Sela. 18Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. 19Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga. 20Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda. Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. Sela.
Nu markerat:
Psaltaren 9: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Psaltaren 9
9
1En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. 2Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under. 3Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste; 4Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig. 5Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare. 6Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid. 7Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem. 8Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms. 9Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga. 10Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene. 11Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre. 12Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk. 13Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop. 14Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom; 15På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må. 16Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade. 17Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. Sela. 18Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. 19Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga. 20Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda. Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. Sela.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in