Matteus 22
22
1
Jesus framställer liknelsen om konungasonens bröllop, besvarar frågor om skattepenningen, om uppståndelsen och om det yppersta budet, ställer sedan själv till fariséerna en fråga om Messias såsom Davids son.
Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade: 2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son. 3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma. 4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.' 5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap. 6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem. 7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad. 8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga. 9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.' 10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster. 11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder. 12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara. 13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan. 14Ty många äro kallade, men få utvalda.» 15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord. 16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen. 17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» 18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare? 19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning#Se Penning i Ordförklaringarna.. 20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?» 21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» 22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg. 23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom 24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.' 25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder. 26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde. 27Sist av alla dog hustrun. 28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.» 29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft. 30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen. 31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud: 32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.» 33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning. 34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa; 35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade: 36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?» 37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.' 38Detta är det yppersta och förnämsta budet. 39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' 40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.» 41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem 42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.» 43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju: 44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.' 45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?» 46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
Nu markerat:
Matteus 22: SVEN
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Matteus 22
22
1
Jesus framställer liknelsen om konungasonens bröllop, besvarar frågor om skattepenningen, om uppståndelsen och om det yppersta budet, ställer sedan själv till fariséerna en fråga om Messias såsom Davids son.
Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade: 2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son. 3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma. 4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.' 5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap. 6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem. 7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad. 8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga. 9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.' 10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster. 11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder. 12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara. 13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan. 14Ty många äro kallade, men få utvalda.» 15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord. 16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen. 17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» 18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare? 19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning#Se Penning i Ordförklaringarna.. 20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?» 21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» 22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg. 23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom 24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.' 25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder. 26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde. 27Sist av alla dog hustrun. 28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.» 29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft. 30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen. 31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud: 32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.» 33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning. 34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa; 35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade: 36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?» 37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.' 38Detta är det yppersta och förnämsta budet. 39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' 40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.» 41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem 42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.» 43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju: 44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.' 45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?» 46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in