Psaltaren 65:1-13

För sångmästaren; en psalm; en sång av David.  Gud, dig lovar man      i stillhet i Sion,  och till dig får man infria löfte.  Du som hör bön,  till dig kommer allt kött.  Mina missgärningar voro mig övermäktiga;  men du förlåter våra överträdelser.  Säll är den som du utväljer och låter komma till dig,      så att han får bo i dina gårdar.  Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus,      det heliga i ditt tempel.  Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet,      du vår frälsnings Gud,  du som är en tillflykt för alla jordens ändar      och för havet i fjärran;  du som gör bergen fasta genom din kraft,      ty du är omgjordad med makt;  du som stillar havens brus,      deras böljors brus      och folkens larm.  De som bo vid jordens ändar      häpna för dina tecken;  österland och västerland      uppfyller du med jubel.  Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd,      rikedom i ymnigt mått;  Guds källa har vatten till fyllest.  Du bereder säd åt människorna,      när du så bereder jorden.  Dess fåror vattnar du,      du jämnar det som är upplöjt;  med regnskurar uppmjukar du den,      det som växer därpå välsignar du.  Du kröner året med ditt goda,  och dina spår drypa av fetma.  Betesmarkerna i öknen drypa,  och höjderna omgjorda sig med fröjd. [ (Psalms 65:14)  Ängarna hölja sig i hjordar,  och dalarna betäckas med säd;  man höjer jubelrop och sjunger. ]