Bland dem som hade kommit till Jerusalem för att fira påsk fanns det också några greker. De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: "Min herre, vi skulle vilja träffa Jesus." Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.
Men Jesus svarade dem: "Den tid har nu kommit som Gud bestämt, då jag, Människosonen, ska återvända till min härlighet i himlen. Sanningen är, att jag måste dö precis som ett vetekorn dör när det faller i jorden. Om vetekornet inte dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. På samma sätt ska min död ge liv till många. Den som älskar sitt liv mer än något annat ska förlora det, men den som är villig att mista sitt liv, han ska rädda det och få evigt liv.
Om någon vill ha mig till Herre, så måste han följa mig, för mina tjänare måste vara där jag är. Den som har mig till Herre ska bli ärad av min Far i himlen. Just nu är jag fylld av ångest. Men jag kan ju inte be: 'Far i himlen, rädda mig från den fruktansvärda stund som väntar mig'. Det är ju för den stunden jag har kommit. Då hördes en röst från himlen som sa: "Genom dina under är jag redan upphöjd och ärad, och jag ska bli det igen genom din död och uppståndelse." När folket som stod där hörde rösten trodde en del att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.
Men Jesus sa: "Rösten hördes för er skull, inte för min. Tiden har nu kommit då den här världen ska dömas, för nu ska Satan, den här världens härskare, besegras. Och när jag har lyfts upp från jorden ska jag dra alla till mig." Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.
"Ska du dö?" protesterade folket. "Vi har fått lära oss att det står i Skriften att Messias, den utlovade kungen, ska leva i evighet. Om du nu är Messias, Människosonen som det står om i Skriften, varför måste du då lyftas upp? Är det en annan Människoson du talar om?"
Jesus svarade: "Mitt ljus ska lysa för er bara en kort tid till. Vandra i mitt ljus medan ni kan, så att inte mörkret får makt över era liv. Den som vandrar i mörker går vilse. Tro på mig som är ljuset, medan ni fortfarande har chansen, så ska ni bli människor som lever i ljuset." Och sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.
Trots alla under Jesus hade gjort var det många bland folket som inte trodde att han var sänd av Gud. Och genom detta blev det budskap verklighet som Gud lät profeten Jesaja framföra om Jesus: "Herre, vem trodde på det vi fick höra, och för vem har Herren visat sin makt att rädda?" Folket kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja fick också säga: "Gud har förblindat deras ögon, så att de inte kan se, och har gjort deras hjärtan hårda och likgiltiga, så att de inte kan förstå. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade." Detta kunde Jesaja säga, eftersom Gud lät honom se den härlighet Jesus hade i himlen, och det var om Jesus han talade.
Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde att Jesus var sänd av Gud, men de vågade inte erkänna det öppet, eftersom de var rädda att fariseerna skulle utesluta dem ur den judiska församlingen. De ville hellre bli accepterade av människor än av Gud.
Jesus ropade till folket: "Om ni tror på mig, så tror ni i själva verket på honom som har sänt mig, för den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. Om någon hör mig undervisa och inte vill följa det jag säger, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma människorna, utan för att rädda dem. Nej, den som vägrar att tro på mig och inte tar emot mitt budskap, han ska dömas av de sanningar jag har undervisat om, den dag Gud dömer alla människor. Det jag talar är inte mina egna tankar, utan min Far i himlen, som har sänt mig, har bestämt vad jag ska säga till er. Jag vet att hans budskap ger evigt liv. Därför säger jag det som han vill att jag ska säga."
Bibelappen
Bibelappen för barn
