Matteus 9:1-17

Jesus steg sedan i en båt och åkte över till Kafarnaum, den stad där han bodde. Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: "Var inte ledsen, min son. Jag har förlåtit dina synder!" Några av laglärarna sa då för sig själva: "Han hädar ju och gör sig själv till Gud!" Men Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: "Varför tänker ni onda tankar? Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: 'Res dig upp och gå' som att säga: 'Jag förlåter dig dina synder'?" Sedan vände han sig till den förlamade och sa: "För att bevisa att jag, Människosonen, har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: 'Res dig upp, ta din bår och gå hem!' " Och mannen reste sig och gick hem. När folket såg vad som hände blev de alldeles förskräckta, och de hyllade Gud för att han gett sådan makt till människor. När Jesus gick vidare därifrån fick han se en tullindrivare som hette Matteus sitta utanför tullhuset. "Kom och bli min efterföljare", sa Jesus till honom. Och Matteus reste sig och följde Jesus. När Jesus och hans efterföljare senare åt tillsammans i Matteus hus, fanns många av hans gamla kollegor vid tullen med bland gästerna och även en del annat ökänt folk. Fariseerna var upprörda. "Hur kan er mästare sänka sig så lågt att han äter tillsammans med tullindrivare och syndare?" frågade de Jesus efterföljare. Men Jesus hörde det och sa: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå härifrån och försök förstå vad Gud menar när han säger: 'Jag vill hellre att ni visar varandra kärlek, än att ni offrar till mig.' Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja." En dag kom Johannes döparens efterföljare till Jesus och frågade honom: "Varför fastar inte dina efterföljare som vi och fariseerna gör?" Jesus svarade: "Bröllopsgästerna kan väl inte sörja och gå utan mat medan brudgummen är hos dem? Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. Det finns en tid och en plats för allt. Ingen lagar till exempel ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större. Ingen öser heller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. Nej, nytt vin lagrar man i nya säckar, för då har man både vin och säckar kvar."