FÖRSTA MOSEBOKEN 22
22
Abraham prövas
1Därefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han sa till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Jag är här.” 2Då sa han: ”Ta din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land. Där ska du offra honom som brännoffer på ett av bergen som jag ska visa dig.” 3Tidigt nästa morgon steg Abraham upp och sadlade sin åsna. Han tog med två av sina unga män, och sin son Isak. Han högg ved till brännoffret och sedan gav han sig iväg mot den plats som Gud hade talat om. 4På tredje dagen lyfte Abraham blicken och såg platsen på avstånd. 5Han sa då till sina unga män: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.” 6Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. 7Isak sa till sin far Abraham: ”Min far!” Han svarade: ”Jag är här, min son.” Han frågade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” 8Abraham svarade: ”Gud ska ordna med brännofferlammet, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans. 9De kom till platsen som Gud hade talat om. Där byggde Abraham ett altare och lade upp veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. 10Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.
11Då ropade Herrens utsände till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Jag är här.” 12Då sa han: ”Lyft inte din hand mot pojken och låt honom vara! Nu vet jag att du fruktar Gud eftersom du inte vägrat mig din son, din ende son.” 13Abraham höjde blicken och såg en bagge bakom sig som fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den som brännoffer istället för sin son. 14Och Abraham kallade platsen ’Herren förser’. Som man säger i dag: ’Berget där Herren förser’.
15Åter ropade Herrens utsände till Abraham från himlen: 16”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du gjorde detta och inte vägrat mig din son, din ende son, 17ska jag rikligt välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och sanden på havets strand. Och dina ättlingar ska inta sina fienders portar. 18I din avkomma ska alla folk på jorden bli välsignade eftersom du lydde min röst.”
19Sedan återvände Abraham till sina unga män. De bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba, där Abraham bodde.
Nahors söner
20Efter detta blev det berättat för Abraham att även Milka fött söner åt hans bror Nahor: 21Us, hans förstfödde, hans bror Bus, Kemuel, Arams far, 22Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. 23Betuel fick Rebecka. Dessa åtta söner födde Milka åt Abrahams bror Nahor. 24Hans bihustru, som hette Reuma, fick också barn: Teba, Gaham, Tahash och Maaka.
Nu markerat:
FÖRSTA MOSEBOKEN 22: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om SvenskbibelFÖRSTA MOSEBOKEN 22
22
Abraham prövas
1Därefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han sa till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Jag är här.” 2Då sa han: ”Ta din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land. Där ska du offra honom som brännoffer på ett av bergen som jag ska visa dig.” 3Tidigt nästa morgon steg Abraham upp och sadlade sin åsna. Han tog med två av sina unga män, och sin son Isak. Han högg ved till brännoffret och sedan gav han sig iväg mot den plats som Gud hade talat om. 4På tredje dagen lyfte Abraham blicken och såg platsen på avstånd. 5Han sa då till sina unga män: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.” 6Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. 7Isak sa till sin far Abraham: ”Min far!” Han svarade: ”Jag är här, min son.” Han frågade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” 8Abraham svarade: ”Gud ska ordna med brännofferlammet, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans. 9De kom till platsen som Gud hade talat om. Där byggde Abraham ett altare och lade upp veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. 10Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.
11Då ropade Herrens utsände till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Jag är här.” 12Då sa han: ”Lyft inte din hand mot pojken och låt honom vara! Nu vet jag att du fruktar Gud eftersom du inte vägrat mig din son, din ende son.” 13Abraham höjde blicken och såg en bagge bakom sig som fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den som brännoffer istället för sin son. 14Och Abraham kallade platsen ’Herren förser’. Som man säger i dag: ’Berget där Herren förser’.
15Åter ropade Herrens utsände till Abraham från himlen: 16”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du gjorde detta och inte vägrat mig din son, din ende son, 17ska jag rikligt välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och sanden på havets strand. Och dina ättlingar ska inta sina fienders portar. 18I din avkomma ska alla folk på jorden bli välsignade eftersom du lydde min röst.”
19Sedan återvände Abraham till sina unga män. De bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba, där Abraham bodde.
Nahors söner
20Efter detta blev det berättat för Abraham att även Milka fött söner åt hans bror Nahor: 21Us, hans förstfödde, hans bror Bus, Kemuel, Arams far, 22Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. 23Betuel fick Rebecka. Dessa åtta söner födde Milka åt Abrahams bror Nahor. 24Hans bihustru, som hette Reuma, fick också barn: Teba, Gaham, Tahash och Maaka.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel