Johannes 10:22-42

Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i templet i Salomos pelarhall. Då omringade judarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, så säg det öppet.” Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De gärningar jag gör i min Faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig i evighet gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig. Min Fader har gett dem till mig, och han är större än någon annan. Därför kan ingen ta dem ifrån min Faders hand. Jag och Fadern är ett.” Då tog judarna än en gång upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus sa till dem: ”Jag har låtit er se många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?” Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en människa, gör dig själv till Gud.” Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar’? Man kallar alltså dem som fick ta emot Guds ord för gudar, och Skriften kan inte göras om intet. Hur kan ni säga om honom som Fadern har helgat och sänt till världen att det är hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’? Om jag inte gör min Faders gärningar, då behöver ni inte tro på mig. Men om jag gör dem, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni veta och inse att Fadern är i mig och jag i honom.” De försökte då gripa honom igen, men han kom undan. Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där. Det var många som kom till honom. Och de sa: ”Johannes gjorde inga tecken, men allt han sa om Jesus var sant.” Många började där tro på honom.