Första Johannesbrevet 2:15-20

Första Johannesbrevet 2:15-20 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Älska inte världen [detta världssystem], inte heller det [allt det som finns] i världen. Om någon skulle älska världen [med den högsta formen av kärlek – gr. agapao] finns (är) inte Faderns kärlek i honom. [Rom 12:2Jak 4:41 Pet 1:14-17] För allt det [som är] i världen – köttets begär [kroppens och den gamla naturens passionerade önskan efter sensuell njutning], och ögonens begär [sinnets starka önskan; njutningslystnad efter mer, se Ords 27:20], och detta livets [tomma, självsäkra] skryt (högmod; ”kvacksalveri”) [falska marknadsföring över det goda man påstår sig ha uppnått med egna resurser och tillgångar] – [det] är inte från Fadern, utan från världen. [Ef 2:1-3] Världen förgås (går under; upphör, försvinner) och (även, likaså) dess begär (starka passion) [efter det som är ont], men den som gör Guds vilja [och fortsätter utföra Guds önskan och längtan med dess bestämda syften] förblir i evighet [ordagrant: består in i tidsåldern – dvs. fram tills evigheten kommer]. [Det är viktigt att betona att Johannes inte fördömer världen och dess resurser – i sitt evangelium beskriver han själv Faderns kärlek till världen (gr. kosmos), se Joh 3:16. Allt som Gud har skapat är gott, se 1 Mos 1:4101218212531Joh 1:1-18. Kosmos kan syfta på flera saker, vilket Johannes här också förtydligar genom att beskriva vad som driver ogudaktiga människor på jorden i deras världsliga angelägenheter. Köttets och ögonens begär inkluderar allt som kan bli till ett begär. Hunger, sexualdrift, kreativitet, osv. är alla goda drivkrafter inom de begräsningar Gud har gett, men kan också missbrukas. Problemet är den fallna mänskliga naturen som följer det onda i stället för det goda – och tillber det skapade i stället för Skaparen, se Rom 1:20. De tre punkterna – den syndfulla naturens begär, ögats begär och det skrytsamma pratet täcker in de synder som på ett speciellt sätt fördärvar det goda i Guds skapelse. Jesus frestades också på dessa tre områden, se Luk 4:1-13. Även den första frestelsen som nämns i Bibeln följer detta mönster. Frukten mättade en hunger som inte ville underordna sig Gud, se 1 Mos 3:6.] Barn [andliga små barn under uppfostran – gr. paidion]! Nu är det den sista tiden (timmen). Ni har hört att Antikrist ska komma [Paulus undervisar t.ex. om laglöshetens människa, se 2 Thess 2:3-11], redan nu har många antikrister uppstått (dykt upp, visat sig). Genom detta vet vi (har vi en personlig erfarenhet, bevisar det) att det är den sista tiden. [Uttrycket ”den sista tiden” används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Med ordvalet indikerar Johannes att budskapet är brådskande, utan att för den skull hävda att slutet är nära förestående. Ordet ”antikrist” betyder ”motståndare till Kristus (den Smorde)”, men också ”ersättare för Kristus” och beskriver någon som kopierar och härmar Kristus. Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han har sagt är ”anti” Kristus. Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för antikrister och är fiender till Kristus (den Smorde). Uttrycket antikrist/antikrister används totalt fem gånger i NT. Fyra gånger i detta brev och en gång i 2 Joh 1:7. Andra titlar för Antikrist är ”Laglöshetens människa”, se 2 Thess 2:3, och ”Förödelsens styggelse”, se Matt 24:15. Även vilddjuret i Upp 13:111 förknippas med Antikrist.] De har gått ut från oss [utgått från vår gemenskap och lära], men de hörde aldrig till oss, för om de hade hört till oss, skulle de varit kvar med oss. Men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss. Men ni [i motsats till alla som är emot den Smorde, se vers 18] har fått en smörjelse (gr. chrisma) från den Helige [Ande], och ni har alla kunskap [var och en av er har personligen erfarit sanningen, se vers 21 och Jer 31:33-34.]

Första Johannesbrevet 2:15-20

Första Johannesbrevet 2:15-20 B2000