Första Johannesbrevet 5:13-21

Första Johannesbrevet 5:13-21 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Jag har skrivit detta [hela Johannes första brev] till er som tror på (litar, lutar er emot) Guds Sons namn, för att ni ska veta (ha en klar förvissning om) att ni redan har evigt liv [äger Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. [Syftet med brevet är en frälsningsvisshet. En naturlig följd av att äga det eviga livet är en frimodighet att komma till Gud med alla böner.] Och detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet) [frihet på grund av absolut tillit] som vi har inför honom, att om vi frågar om (skulle be om/begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte) så hör han (lyssnar han till) oss. Och om vi vet att han hör (lyssnar till) oss vad vi än skulle fråga om, så vet vi att vi [redan] har det (plural; de önskningar) vi frågat (bett) honom om (begärt från honom). [Allt det vi önskar måste överensstämma med hans vilja för att våra önskningar ska kunna bli beviljade, se även 1 Joh 3:22Matt 26:39. Johannes går i nästa stycke vidare med vad som gäller när man ber för andra. Guds vilja är att ingen ska gå förlorad och att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9. Samtidigt finns villkoret med personlig omvändelse och tro.] Om någon ser (skulle se) sin broder [ett trossyskon] synda [vanemässigt vika av från vägen], med en synd som inte leder till döden, ska han be, och han [Gud] ska ge honom liv. Jag talar om människor vars synd inte leder till döden. Det finns synd som leder till döden, jag säger inte att ni ska be för den. All orättfärdighet [överträdelse av Guds bud] är synd, men det finns synd som inte leder till (involverar, resulterar i) död. [Vad är en synd som leder till döden? På 400-talet formulerades ”de sju dödssynderna”: stolthet, avund, vrede, lättja, girighet, frosseri och lust. Även om dessa synder är medvetna och allvarliga, finns det förlåtelse för var och en av dem. En ”synd till döden” skulle kunna vara synd som utsläcker mänskligt liv, men det finns exempel på mördare som blivit förlåtna. Natan blev sänd för att konfrontera och be för David, se 2 Sam 11. Det finns också exempel på synder som leder till syndarens egen död. Ananias och Safira dog hastigt när de ljög, se Apg 5:1-111 Kor 5:51 Kor 11:30. Johannes använder ofta skarpa kontraster i detta brev. Han talar om liv och död. I så fall kan han syfta på de falska profeter som utgått från församlingen, men helt lämnat tron och var andligt döda, se Matt 12:31-32Mark 3:28-29. Det kan också vara så att Johannes uppmanar till bön för alla, även personer som begår allvarliga synder. Däremot, när någon dött i sin synd är det lönlöst att be för den personen. På Johannes tid fanns det, och det finns än i dag, falska läror som undervisar att det är möjligt att be för döda. Traditionen omnämns i apokryferna, se 2 Mack 12:45. Vad Bibeln lär är att det är förutbestämt att alla människor ska dö och sedan dömas, se Heb 9:2710:26. Oavsett vad ”synd till döden” exakt syftar på, är den generella uppmaningen att be för den som vandrar vilse. Det är vad Jakob uppmanar till, se Jak 5:19-20. Jesus bad för Petrus den kvällen då han förnekade honom, se Luk 22:32.] [Brevet avslutas med tre påståenden som alla börjar med ”vi vet” och handlar om att ha en klar förståelse av något.] Vi vet (har insett/förstått) att var och en som är född av Gud inte syndar [vanemässigt – medvetet, med vilja], för (men att) han som är född av Gud bevarar (skyddar, vaktar) honom [håller honom intakt], och den onde rör (angriper) honom inte. [Här har en del handskrifter: ”den/han som är född av Gud bevarar/vaktar sig själv”, se även 1 Pet 5:8.] Vi vet (har insett/förstått) att vi kommer från Gud, och att hela världen (ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral) ligger under den ondes våld. [Joh 12:31Ef 2:22 Kor 4:4Ps 115:16] Vi vet (har insett/förstått) också att Guds Son har kommit och gett oss förståelse (insikt, förmåga att förstå), så att vi kan känna (få personlig erfarenhet av) honom som är sann, och att vi är i honom som är sann, i hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus). Denne [man] är den sanne Guden och evigt liv. [Ordet ”sann” upprepas tre gånger och betonar bokens budskap om den ende sanne Guden och Sonen. Ordet ”sann” fungerar också som en kontrast till ”avgudar” i vers 21, eftersom avgudar är motsatsen till en sann Gud.] Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], var på er vakt mot (skydda, bevara er från) avgudarna (avbilderna) [2 Mos 20:4; falska idéer och tankar om Gud]!