Första Moseboken 15:1-6

Första Moseboken 15:1-6 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: ”Var inte rädd, Abram (Avram)! Jag är din sköld, din belöning, mycket stor.” [Den sista delen kan tolkas som att Abrams belöning ska bli stor eller att Herren är hans stora belöning. Utifrån sammanhanget verkar det till en början syfta på en materiell belöning, men det kan vara en medveten dubbeltydighet i den hebreiska texten. Abram hade nyligen avböjt erbjudandet från Sodoms kung att behålla ett krigsbyte och han har gett tionde till Melkisedek. Utifrån svaret i nästa vers, verkar det som att Abram tolkar det som en materiell belöning, men undrar vad detta spelar för roll när han inte har någon arvinge. Gud har däremot något mycket större än bara rikedom för Abram – han ska bli Abraham och kallas ”trons far” och få Herren som sin belöning.] Abram sa: ”Herre Herre (Adonaj Jahveh), vad ska du ge mig? Du ser att jag går bort barnlös och han som ska ta över ägodelarna i mitt hus är Eliezer från Damaskus.” Abram sa vidare: ”Se, till mig har du inte gett någon säd (arvinge, eget barn) och en som är född i mitt hushåll ska bli min arvinge” [Tjänarna i ett hushåll på denna tid kunde räknas som ”tillhörigheter” i hushållet eftersom de hade en form av slavstatus. Att Abram har för avsikt att låta en av dessa ärva honom i brist på egna barn säger ganska mycket om hans sätt att se på dessa människor. Abram var en god herre för sina tjänare.] Men Herrens (Jahvehs) ord kom till honom, han sa: ”Denna man ska inte bli din arvinge, utan den som kommer från din egen kropp [mage, tarm – hebr. meeh; syftar på nedre regionen av kroppen, inte enbart genitalierna, men de är inkluderade i uttrycket] ska bli din arvinge.” Herren förde ut Abram [från tältet till den stjärnklara natten] och sa: ”Blicka upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan!” Sedan sa han till honom: ”Så talrika ska dina ättlingar bli.” Abram trodde (litade, förtröstade) på Herren (Jahveh), och Herren (Jahveh) räknade honom som rättfärdig (tillskrevs rättfärdighet – han gjordes fri från synd och skuld, fick det rätt ställt med Gud).