Första Moseboken 4:3-8

Första Moseboken 4:3-8 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Då tiden var inne. [Ordagrant ”vid dagarnas slut” eller ”en tidsperiods slut”, kan syfta på skördetiden eller årets slut.] Då bar Kain fram ett offer till Herren av markens frukt. Abel bar också fram den förstfödda av sin hjord, den bästa delen (de feta delarna). Herren såg med välvilja till (respekterade, tog emot) Abel och hans offer, men inte till Kain och hans offer. Då blev Kain väldigt arg, och han sänkte blicken (hans yttre uttryck föll, han blev deprimerad). [Anledningen till att Gud inte tog emot Kains offer var att det inte skedde i tro, se Heb 11:4. Abel offrade det bästa han hade, medan det verkar som om Kain inte gjorde det. Kains hjärta och motiv var inte rätt. I Jes 1:10-20 är det uppenbart att Gud hatar religiöst hyckleri. På ett symboliskt och profetiskt plan talar Abels blodsoffer också om att bara Jesu blod kan rena från synd.] Och Herren (Jahveh) sa till Kain [resonerar i kärlek med honom, vill få honom att ändra sitt hjärta]: ”Varför är din vrede upptänd, ja varför har ditt ansikte fallit? Är det inte så att om du rätt (gott) är det [ditt ansikte] upplyft, men om du inte gör rätt, då lurar (väntar, ligger) synden vid dörren [som ett vilddjur]. Ja, den åtrår (längtar, sträcker sig efter) att dominera dig, men du måste råda (regera) över den.” Men Kain talade med (blev vred på – hebr. amar) Abel, sin bror. Och det hände medan de var ute på fältet. Kain reste sig upp mot Abel, sin bror. Och han dräpte (slaktade – hebr. harag) honom.