Jakobsbrevet 1:13-15
Jakobsbrevet 1:13-15 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.
Jakobsbrevet 1:13-15 Nya Levande Bibeln (BSV)
Men om ni frestas att göra det som är ont, kom då ihåg att inte skylla på Gud. Gud frestas ju aldrig att göra det som är ont, och han skulle själv aldrig fresta någon. Nej, när en människa frestas att göra det som är ont, är det hennes egna onda begär som lockar och drar henne. Det onda begäret är som ett foster som växer inom oss, och när det är färdigutvecklat föds synden. Synden växer sedan i sin tur och föder död.
Jakobsbrevet 1:13-15 Karl XII 1873 (SK73)
Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen; Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder. Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
Jakobsbrevet 1:13-15 Svenska 1917 (SVEN)
Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon. Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.Rom. 7:7 f. Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.Rom. 6:23.
Jakobsbrevet 1:13-15 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.
Jakobsbrevet 1:13-15 nuBibeln (NUB)
Men om någon frestas, ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död.
Jakobsbrevet 1:13-15 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Låt ingen säga när han blir frestad (prövad): ”Det är Gud som frestar mig”, för Gud kan inte bli frestad av ondska, och han själv frestar aldrig någon. Var och en är i stället frestad när han dras i väg [lockas bort från Gud och den kristna gemenskapen] och snärjs (som en fisk fastnar på en krok) av sitt eget begär. När begäret sedan blir havande (gr. sullambano), föder (frambringar – gr. tikto) det synd, och när synden blivit fullt utvecklad (fullvuxen) leder den till död [Rom 6:23].
Jakobsbrevet 1:13-15 Bibel 2000 (B2000)
Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död.