Johannesevangeliet 12:1-50

Dela

Johannesevangeliet 12:1-50 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?" Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om. Jesus sade då: "Låt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid." En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda. Då beslöt översteprästerna att döda också Lasarus, ty för hans skull lämnade många judar dem och trodde på Jesus. Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." Och Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, såsom det står skrivet: "Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl". Hans lärjungar förstod inte detta från början. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att just detta var skrivet om honom och att man hade gjort så med honom. Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta. Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken. Men fariseerna sade till varandra: "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom." Under högtiden fanns det bland dem några greker som hade farit upp till Jerusalem för att tillbe. De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och sade det till Jesus. Jesus svarade: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom. Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade till honom." Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?" Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem. Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. Så uppfylldes profeten Jesajas ord: "Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad? " Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: "Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig." Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet och talade om honom. Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. De ville hellre bli ärade av människor än av Gud. Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig."

Johannesevangeliet 12:1-50 Nya Levande Bibeln (BSV)

Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus tillbaka till Betania, där Lasaros bodde, mannen som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade därför en festmåltid till Jesus ära. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet. Då tog Maria en flaska välluktande, dyrbar nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan. Men Judas Iskariot, den av Jesus efterföljare som senare skulle förråda honom, sa då: "Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Varför sålde man den inte istället och gav pengarna till de fattiga?" Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om den gemensamma kassa som Jesus och hans efterföljare hade, och han brukade ofta ta pengar därifrån. Men Jesus svarade: "Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan så att den kunde användas inför min begravning. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till." När allt folket fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom. Men de kom också för att se Lasaros, mannen som han hade uppväckt från de döda. Och översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus. Nästa dag spreds nyheten över hela Jerusalem att Jesus var på väg in till staden. Och en stor folkmassa som kommit för att fira påsk tog palmkvistar och gick ut på vägen för att möta honom. De ropade: "Vi hyllar dig! Vi ärar dig som är sänd av Herren, du som är Israels kung!" Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den och red iväg mot staden, precis som Gud förutsagt i Skriften: "Var inte rädda, ni Jerusalems invånare. Se, er kung kommer till er, ridande på ett åsneföl." Jesus efterföljare förstod inte just då att det som Gud förutsagt om Jesus i Skriften blev verklighet genom allt detta. Men när Jesus hade återvänt till sin härlighet i himlen kom de ihåg vad Gud sagt. Alla de som hade varit med när Jesus uppväckte Lasaros från de döda hade berättat för folket vad Jesus hade gjort, och detta fantastiska under var den främsta orsaken till att så många gick ut för att möta honom. Men fariseerna sa till varandra: "Ingenting hjälper! Varenda människa följer ju efter honom!" Bland dem som hade kommit till Jerusalem för att fira påsk fanns det också några greker. De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: "Min herre, vi skulle vilja träffa Jesus." Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus. Men Jesus svarade dem: "Den tid har nu kommit som Gud bestämt, då jag, Människosonen, ska återvända till min härlighet i himlen. Sanningen är, att jag måste dö precis som ett vetekorn dör när det faller i jorden. Om vetekornet inte dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. På samma sätt ska min död ge liv till många. Den som älskar sitt liv mer än något annat ska förlora det, men den som är villig att mista sitt liv, han ska rädda det och få evigt liv. Om någon vill ha mig till Herre, så måste han följa mig, för mina tjänare måste vara där jag är. Den som har mig till Herre ska bli ärad av min Far i himlen. Just nu är jag fylld av ångest. Men jag kan ju inte be: 'Far i himlen, rädda mig från den fruktansvärda stund som väntar mig'. Det är ju för den stunden jag har kommit. Då hördes en röst från himlen som sa: "Genom dina under är jag redan upphöjd och ärad, och jag ska bli det igen genom din död och uppståndelse." När folket som stod där hörde rösten trodde en del att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom. Men Jesus sa: "Rösten hördes för er skull, inte för min. Tiden har nu kommit då den här världen ska dömas, för nu ska Satan, den här världens härskare, besegras. Och när jag har lyfts upp från jorden ska jag dra alla till mig." Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö. "Ska du dö?" protesterade folket. "Vi har fått lära oss att det står i Skriften att Messias, den utlovade kungen, ska leva i evighet. Om du nu är Messias, Människosonen som det står om i Skriften, varför måste du då lyftas upp? Är det en annan Människoson du talar om?" Jesus svarade: "Mitt ljus ska lysa för er bara en kort tid till. Vandra i mitt ljus medan ni kan, så att inte mörkret får makt över era liv. Den som vandrar i mörker går vilse. Tro på mig som är ljuset, medan ni fortfarande har chansen, så ska ni bli människor som lever i ljuset." Och sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem. Trots alla under Jesus hade gjort var det många bland folket som inte trodde att han var sänd av Gud. Och genom detta blev det budskap verklighet som Gud lät profeten Jesaja framföra om Jesus: "Herre, vem trodde på det vi fick höra, och för vem har Herren visat sin makt att rädda?" Folket kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja fick också säga: "Gud har förblindat deras ögon, så att de inte kan se, och har gjort deras hjärtan hårda och likgiltiga, så att de inte kan förstå. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade." Detta kunde Jesaja säga, eftersom Gud lät honom se den härlighet Jesus hade i himlen, och det var om Jesus han talade. Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde att Jesus var sänd av Gud, men de vågade inte erkänna det öppet, eftersom de var rädda att fariseerna skulle utesluta dem ur den judiska församlingen. De ville hellre bli accepterade av människor än av Gud. Jesus ropade till folket: "Om ni tror på mig, så tror ni i själva verket på honom som har sänt mig, för den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. Om någon hör mig undervisa och inte vill följa det jag säger, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma människorna, utan för att rädda dem. Nej, den som vägrar att tro på mig och inte tar emot mitt budskap, han ska dömas av de sanningar jag har undervisat om, den dag Gud dömer alla människor. Det jag talar är inte mina egna tankar, utan min Far i himlen, som har sänt mig, har bestämt vad jag ska säga till er. Jag vet att hans budskap ger evigt liv. Därför säger jag det som han vill att jag ska säga."

Johannesevangeliet 12:1-50 Karl XII 1873 (SK73)

Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda. Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto. Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen. Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle: Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom? Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt. Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag, Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid. Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda. Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum; Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum. Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem; Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung. Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är: Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla. Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom. Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda. Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet. Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom. Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene; De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum. Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum. Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt. Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära. Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena. Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat. Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom. Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull. Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas. Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig. Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle. Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går. Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem. Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom; Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad? Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt: Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem. Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom. Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon. Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris. Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver. Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver. Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret. Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena. Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen. Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala. Och jag vet, att hans bud är evinnerligit lif; derföre, hvad jag talar, det talar jag såsom Fadren hafver sagt mig.

Johannesevangeliet 12:1-50 Svenska 1917 (SVEN)

Sex dagar före påsk kom nu Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda. Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänade dem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom. Då tog Maria ett skålpund smörjelse av dyrbar äkta nardus och smorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter med sitt hår. Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, sade då: »Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar och gav dessa åt de fattiga?» Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga, utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand. Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta för min begravningsdag. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.» Nu hade det blivit känt för den stora hopen av judarna att Jesus var där, och de kommo dit, icke allenast för hans skull, utan ock för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda. Då beslöto översteprästerna att döda också Lasarus. Ty för hans skull gingo många judar bort och trodde på Jesus. När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade:  »Hosianna!  Välsignad vare han som kommer,  i Herrens namn,  han som är Israels konung.» Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom det är skrivet:  »Frukta icke, du dotter Sion.  Se, din konung kommer,  sittande på en åsninnas fåle.» Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade blivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom. Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med honom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda. Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hörde att han hade gjort det tecknet. Då sade fariséerna till varandra: »I sen att I alls intet kunnen uträtta; hela världen löper ju efter honom.» Nu voro där ock några greker, av dem som plägade fara upp för att tillbedja under högtiden. Dessa kommo till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bådo honom och sade: »Herre, vi skulle vilja se Jesus.» Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus. Jesus svarade dem och sade: »Stunden är kommen att Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt. Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv. Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom. Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn.» Då kom en röst från himmelen: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.» Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett tordön.» Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.» Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull.» Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.» Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö. Då svarade folket honom: »Vi hava hört av lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Huru kan du då säga att Människosonen måste bliva upphöjd? Vad är väl detta för en Människoson?» Jesus sade till dem: »Ännu en liten tid är ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må få makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke var han går. Tron på ljuset, medan I haven ljuset, så att I bliven ljusets barn.» Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig för dem. Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de icke på honom. Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias säger:  »Herre, vem trodde, vad som predikades för oss,  och för vem var Herrens arm uppenbar?» Alltså kunde de icke tro; Esaias säger ju ytterligare:  »Han har förblindat deras ögon  och förstockat deras hjärtan,  så att de icke kunna se med sina ögon  eller förstå med sina hjärtan  och omvända sig och bliva helade av mig.» Detta kunde Esaias säga, eftersom han hade sett hans härlighet, när han talade med honom. -- Dock funnos jämväl bland rådsherrarna många som trodde på honom; men för fariséernas skulle ville de icke bekänna det, för att de icke skulle bliva utstötta ur synagogan. Ty de skattade högre att bliva ärade av människor än att bliva ärade av Gud. Men Jesus sade med hög röst: »Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som har sänt mig. Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem som tro på mig skall förbliva i mörkret. Om någon hör mina ord, men icke håller dem, så dömer icke jag honom; ty jag har icke kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare över sig; det ord som jag har talat, det skall döma honom på den yttersta dagen. Ty jag har icke talat av mig själv, utan Fadern, som har sänt mig, han har bjudit mig vad jag skall säga, och vad jag skall tala. Och jag vet att hans bud är evigt liv; därför, vad jag talar, det talar jag såsom Fadern har sagt mig.»

Johannesevangeliet 12:1-50 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om. Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat den till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid." En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus, eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus. Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!" Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, som det står skrivet: Var inte rädd, dotter Sion! Se, din kung kommer, ridande på ett åsneföl. Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom. Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta, och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken. Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vart? Hela världen springer ju efter honom." Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker. De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus. Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom. Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. Far, förhärliga ditt namn!" Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen." Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er. Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig." Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?" Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem. Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad? Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt: Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärta, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade av mig. Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom. Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade människors ära mer än äran från Gud. Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."

Johannesevangeliet 12:1-50 nuBibeln (NUB)

Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet. Då tog Maria en flaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan. Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?” Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån. Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.” När en stor mängd judar fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom och också för att se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus. Nästa dag fick en stor folkmassa som kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem, och de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade: ”Hosianna!” ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!” ”Israels kung!” Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den, som det står skrivet: ”Var inte rädd, dotter Sion. Se, din kung kommer, ridande på ett åsneföl.” Lärjungarna förstod först inte detta. Men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att så som det stod skrivet om honom, så hade det gjorts med honom. Alla de som hade varit med när Jesus kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. Därför var det så många som gick ut för att möta honom, när de hörde att han hade gjort detta tecken. Men fariseerna sa till varandra: ”Ni ser att ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!” Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus. Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv. Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader. Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn!” Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom. Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. Och när jag har lyfts upp från jorden ska jag dra alla till mig.” Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö. Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?” Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem. Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt: ”Herre, vem trodde på vårt budskap, och för vem har Herren uppenbarat sin makt?” De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också: ”Han har förblindat deras ögon och gjort deras hjärtan hårda, så att de inte kan se med sina ögon och förstå i sitt hjärta och inte vända om och bli botade av mig.” Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. De ville hellre bli ärade av människor än av Gud. Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”

Johannesevangeliet 12:1-50 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Sex dagar [en vecka] före påskhögtiden [som började 14:e nisan] kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt från de döda. [Johannes fokus är Konungen Jesus. Han inleder inte den sista veckan som de övriga evangelierna med intåget i Jerusalem, utan med hur Jesus smörjs. Notera att Johannes inte anger i vilket hus eller vilken dag middagen hålls. Eftersom nyheten om hans ankomst hann sprida sig till Jerusalem, se vers 9, är det troligt att det inte är samma kväll. Det kan vara nästa dag eller rent av två dagar före påsken, och då är det samma händelse som Matt 26:6 och Mark 14:3 beskriver. Förutom att han blir smord här i Jerusalem före sin död, blev han också smord något år tidigare i Galileen, se Luk 7:36-50.] Där ordnade de en middag (kvällsmat) för Jesus. Marta betjänade (passade upp) dem, och Lasarus var en av dem som hela tiden var med runt bordet. Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta (ren, oförfalskad) nardusbalsam. [Denna exklusiva parfym importerades från norra Indien och var värd en årslön, se vers 5. En flaska vägde en romersk ”litra”, vilket är 325 gram och motsvarar en halv liter.] Hon smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar som var på väg att utlämna (förråda) honom, sa: ”Varför såldes inte oljan för trehundra denarer [motsvarade en årslön], och gavs till de fattiga (de som är oförmögna att arbeta)?” Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han ständigt varit en tjuv (kleptoman, en som stjäl i smyg). Han hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] och brukade ta från det som lades i den [för eget bruk]. Jesus sa: ”Låt henne vara (lämna henne ifred). Hon har behållit (bevarat, sparat) den för min begravningsdag (för min balsamering). De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid hos er.” En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judéen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. Då planerade översteprästerna att också döda Lasarus, eftersom många av Jerusalems invånare lämnade dem [gick bort från de judiska ledarna] och trodde på Jesus. [Johannes verkar antyda att Jesus rider in i Jerusalem den 10:e nisan, den dag då husfadern valde ut och offentligt visade vilket lamm som skulle bli årets påskalamm, se 2 Mos 12:3-6. Den himmelske Fadern visar världen Guds Lamm – det lamm som ska ta bort världens synd, se Joh 1:29.] Nästa dag [efter sabbaten], när den stora folkhopen som kommit till högtiden hörde att Jesus var på väg till (in i) Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och de ropade [sjöng från Ps 118:25]: ”Hosianna (rädda, fräls, befria nu)! Välsignad är han som kommer i Herrens namn – Israels kung.” [Att vifta med palmkvistar betecknade ett varmt välkomnande. Hosianna är ursprungligen ett hebreiskt och arameiskt bönerop – här ett hyllningsrop i glädje och förväntan. Ordet har samma rot som Jesu namn på hebreiska – Jeshua.] Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, [precis] som det står skrivet [i Sak 9:9]: ”Frukta inte, dotter Sion! Se, din Konung kommer, ridande på en åsnas föl.” Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) [och var tillbaka hos Fadern i himlen] kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom. Alla som var med när han kallade Lasarus ut från graven och uppväckte honom från de döda fortsatte att berätta om det. Av den anledningen kom skarorna ut för att möta honom, eftersom de hört att han hade gjort det tecknet (undret, miraklet). Därför sa fariséerna till varandra: ”Se noga hur vi inte kommer någon vart (hur våra ansträngningar är lönlösa). Hela världen följer (springer) efter honom.” Bland dem som kommit upp till högtiden [påsken] för att tillbe fanns några greker. De kom till Filippus, som var från Betsaida [som ordagrant betyder ”fiskhuset”] i Galileen, och frågade gång på gång: ”Herre, vi skulle vilja se (få en klar förståelse av) Jesus.” Filippus kom och sa detta till Andreas och de båda gick tillsammans och talade om det för Jesus. [Vid Jesu födelse kom visa män från öst, och nu före hans död kommer ”visa” greker från väst. Denna händelse antyder på nytt att även icke-judar, nu exkluderade från templet, snart ska få tillträde att tillbe, se Joh 10:16. Att dessa greker kommer till just Filippus kan bero på att han, liksom Andreas, har grekiska namn. Att deras hemstad Betsaida nämns, se Joh 1:44, är också en beröringspunkt. Staden gränsar till det icke-judiska området Dekapolis öster om Galileen på den icke-judiska sidan av Galileiska sjön. De här två lärjungarna vara vana vid att ha kontakt med greker. Det verkar som om Filippus och Andreas lämnar grekerna där och går till Jesus med deras fråga. Jesus kan ha befunnit sig innanför den mur som avgränsade hedningarna till de yttre delarna av tempelområdet, se Apg 21:28. Texten svarar inte på om grekerna personligen fick träffa Jesus där och då, men vi vet att i slutet på Jesu svar säger han att när han uppstår ska han dra alla till sig, se Joh 12:32, dvs. att evangeliet är till för alla.] Jesus svarade dem: ”Stunden har kommit då Människosonen ska bli förhärligad (upphöjd). [Nu sker en vändpunkt. Jesus börjar tala om sin död och uppståndelse. Nu följer en kort liknelse där Jesus liknar sig själv vid ett vetekorn som måste dö för att bära frukt. Människosonen är en titel på Messias, se Dan 7:13-14.] Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt). Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen [inte har det här temporära livet som första prioritet] ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv [gr. zoe – Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv]. [I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet ’hata’ kan också översättas ’älska mindre’ i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se Matt 6:19. Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se Matt 6:20. Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se 1 Kor 6:19. Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se Mark 12:30-31. Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se Apg 20:24.] Om någon vill tjäna (gr. diakoneo) mig ska han [hela tiden] följa mig (gå med mig på den väg jag går), och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon vill tjäna mig ska (kommer) Fadern ära (högakta) honom. Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det är för just denna stund jag har kommit. [Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn.” Då kom en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen.” Folket som stod där och hörde detta sa att det var åskan. Andra sa: ”Det var en ängel som talade med honom.” Jesus svarade: ”Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. Nu faller domen över den här världen (världens sätt, ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), nu ska denna världens herraväldes furste [Satan] bli utkastad. När jag har blivit upphöjd från jorden [på korset] ska jag dra alla [judar och alla andra folk] till mig.” Detta sa han för att ange (ge ett tydligt tecken, förutsäga) på vilket sätt han skulle dö. Folket svarade honom: ”Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [Ps 89:35-37Jes 9:7Hes 37:25Dan 2:44] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?” Jesus sa till dem: ”Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörkret (har som vana och livsstil att leva i mörkret) vet inte vart han går (vart han är på väg). Så länge ni har ljuset, tro på (lita, sträck er mot) ljuset [som är Jesus, se Joh 8:12], så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus).” När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem. Trots alla de tecken (under, mirakler) han [Jesus] hade gjort inför dem trodde de inte på honom, för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse: ”Herre, vem trodde på vårt budskap (rapport, predikan), och för vem har Herrens arm (Guds stora kraft) blivit uppenbarad?” [Jes 53:1] Anledningen till att de inte kunde tro var, som Jesaja också sa: ”Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärtan (gjort dem okänsliga, hårda) [Gud förhärdade deras hjärtan efter att de själva redan valt att lämna Gud], så de inte ser med sina ögon och förstår (tänker, reflekterar) med sitt hjärta, och vänder om (återvänder) och blir helade av mig.” [Jes 6:10] Detta kunde Jesaja tala (sända ut – gr. epo) därför att han såg hans [den Smordes] ära (härlighet) [i sin syn, se Jes 6:1-3] och talade (gr. laleo) om honom. [Johannes förklarar hur profeterna talade om Jesus, se Luk 24:44, och på nytt jämställer han Jesus med Gud, se Joh 1:114:9.] Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan. De värdesatte människors ära högre (älskade människors beundran och acceptans mer) än äran från Gud. [Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.] Men Jesus ropade med hög röst: ”Den som tror på (har för vana att lita, lutar sig emot) mig, tror inte bara på mig utan på honom som sänt mig. Den som ser (gång på gång medvetet fäster sin blick på) mig ser honom som sänt mig. Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. Om någon väljer att höra mina ord och väljer att inte tro på dem, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen [verkställa domen mot världen], utan för att frälsa (rädda, hela, befria, bevara) världen. [Jesus kommer en dag att döma världen, men den första gången han kom var det för att rädda världen, se Joh 3:17.] Den som förkastar (kontinuerligt nonchalerar) mig och inte tar emot mina ord (inte accepterar, inte gör dem till sina egna), har redan en domare över sig. De ord jag talat (det budskap jag predikat) ska själv döma (överbevisa) honom på den sista dagen. För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala. Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig.”

Johannesevangeliet 12:1-50 Bibel 2000 (B2000)

Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: »Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?« Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: »Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.« En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus. Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: » Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn , han som är Israels konung.« Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: » Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna. « ( Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. När folk hörde att han hade gjort detta tecken drog de ut för att möta honom. Men fariseerna sade till varandra: »Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom.« Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: »Herre, vi vill gärna se Jesus.« Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. Och Jesus svarade dem: »Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom. Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.« Då hördes en röst från himlen: »Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.« Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. Jesus sade: »Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.« Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. Folket sade till honom: »Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?« Jesus svarade: »Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.« När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen. Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud. Jesus ropade: »Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig.«