Johannesevangeliet 2:1-12

Johannesevangeliet 2:1-12 Nya Levande Bibeln (BSV)

Två dagar senare hölls ett bröllop i staden Kana i Galileen, och Jesus mamma Maria var där. Jesus och hans efterföljare var också inbjudna. Mitt under bröllopsfesten tog vinet slut, och Maria gick då till Jesus och berättade det för honom. "Lämna mig ifred, mamma", svarade han. "Den tid som Gud bestämt har inte kommit än, då jag ska avslöja varför jag har kommit." Men hans mamma sa till tjänarna: "Gör precis som han säger." I huset fanns sex stora stenkrukor. De användes vid de judiska reningsceremonierna och rymde omkring 100 liter var. Jesus sa nu till tjänarna: "Fyll krukorna med vatten", och när alla krukorna var helt fulla, sa han: "Häll upp lite och ge det till bröllopsvärden." Och tjänarna gjorde som han sa. Värden smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom - bara tjänarna kände till det ‑ kallade han på brudgummen och sa: "Det här är ett utsökt vin. Du gör minsann inte som alla andra och bjuder på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Du har sparat det bästa till sist." Genom det här undret i Kana i Galileen visade Jesus för första gången offentligt sin gudomliga makt, och hans efterföljare blev övertygade om att han var sänd av Gud. Efter bröllopet gick Jesus till Kafarnaum tillsammans med sin mamma, sina bröder och sina efterföljare, och de stannade där under några dagar.

Johannesevangeliet 2:1-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)

På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var [redan] där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. [Uttrycket ”tredje dagen” syftar på olika saker beroende på utgångspunkt. I Joh 1:19-51 har totalt fyra dagar beskrivits. Dessa fyra dagar tillsammans med ytterligare tre gör att den tredje dagen fullbordar den ”första veckan” med ett bröllop. För judiska läsare är uttrycket ”den tredje dagen” också synonymt med tisdag, eftersom den judiska veckan börjar på söndag. Tisdag var den vanliga dagen för bröllop då och är det än i dag i Israel. Anledningen är att det är den enda dagen i skapelsen som Gud säger ”det var gott” två gånger, se 1 Mos 1:9-13. Det är enligt den rabbinska traditionen en extra välsignad dag att gå in i något nytt. En judisk bröllopsfest på Jesu tid hade många gäster och varade upp till en vecka. Bruden eller brudgummen var antagligen släkt med Maria, eftersom det antyds att hon redan var där och hjälpte till med förberedelserna. Jesus kommer tillsammans med sina lärjungar, hittills sex stycken. Den senaste är Natanael som var just från staden Kana, se Joh 21:2. Johannesevangeliet har flera olika parallella teman. Här börjar en sektion på två kapitel som också avslutas i Kana med det andra tecknet där kungens tjänares son blir helad, se Joh 4:46.] När vinet tog slut sa Jesu mor till Jesus: ”De har inget vin.” [Om vinet skulle ta slut skulle det vara en stor skam för brudens familj. Det kunde till och med bli rättsliga följder. I det bindande kontrakt som skrevs vid trolovningen specificerades alla åtagandena vid bröllopsfesten, och konsekvenserna om de inte uppfylldes. Flera viktiga moment under vigselakten bestod i att en bägare med vin lyftes upp och välsignelser uttalades, och om vinet tog slut skulle inte bröllopsceremonin kunnat slutföras.] Jesus sa till henne: ”Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], vad har det att göra med dig och mig, min tid (att agera) har ännu inte kommit.” Hans mor sa till tjänarna: ”Vad han än säger, gör det.” Där stod sex stenkrukor för vattnet som användes till judarnas reningsceremonier. Varje kärl rymde två till tre bat-mått (gr. metretes). [Ett bat-mått motsvarar 36-40 liter. Varje kärl rymde 70-120 liter och totalt i alla sex kärlen var det 400-700 liter!] Jesus sa till tjänarna: ”Fyll upp krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden. [Totalt omkring 400-700 liter vin.] Sedan sa han till dem: ”Ös nu upp och ta det till bröllopsvärden (den som ansvarar för festen)”, och de gjorde det. Bröllopsvärden smakade på vattnet som nu hade blivit till vin. Han visste inte varifrån det kom, men det gjorde tjänarna som öst upp vattnet. Då kallade han på brudgummen och sa till honom: ”Alla andra serverar först det bästa vinet, och när gästerna börjar bli druckna serverar de det sämre, men du har sparat det bästa vinet tills nu!” [I den judiska kulturen var vin en viktig del av firandet, men eftersom fylleri var något skamligt, så blandades vinet ofta ut med vatten för att minska alkoholhalten.] Detta var det första av de tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär) som Jesus gjorde i Kana i Galileen och han uppenbarade sin härlighet (storhet, makt), och hans lärjungar trodde på honom. [Det grekiska ordet för tecken, semeion, fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig: - Vin är en symbol för glädje och fest – evangeliet är det glada budskapet! - Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se 2 Mos 7:20. Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin. - Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se Matt 5:17 - Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär. - Bröllopsvärden, som kan symbolisera de skriftlärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut. - Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor – de i världens ögon obetydliga. Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Han involverar också tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.] Efter detta [bröllopet], gick han ned till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och stannade där bara några dagar.