Johannesevangeliet 8:1-11
Johannesevangeliet 8:1-11 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Sedan gick var och en hem till sitt, och Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka på tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. Då förde de skriftlärda och fariseerna dit en kvinna som hade blivit gripen för äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" Detta sade de för att pröva honom och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken. När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne." Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Herre." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!"
Johannesevangeliet 8:1-11 Bibel 2000 (B2000)
men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: »Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?« Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: »Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.« Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: »Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?« Hon svarade: »Nej, herre.« Jesus sade: »Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.«]
Johannesevangeliet 8:1-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)
och Jesus gick ut till Oljeberget. Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"
Johannesevangeliet 8:1-11 Nya Levande Bibeln (BSV)
Sedan gick alla hem var och en till sitt, men Jesus gick ut till Olivberget. Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades mycket folk omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. Men under tiden han talade kom laglärarna och fariseerna släpande på en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, och sa: "Mästare, den här kvinnan blev upptäckt när hon var otrogen mot sin man. Moses lag säger att hon ska stenas. Vad anser du?" Det de egentligen var ute efter var att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev i sanden med fingret. När de fortsatte att kräva ett svar, tittade han till slut upp och sa: "Om ni tänker stena henne, så vill jag att den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen." Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva i sanden. Då smög sig de judiska ledarna bort en efter en, och de äldsta gick först. När det hade gått en stund var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus. Då tittade Jesus upp och sa till henne: "Vart tog dina anklagare vägen? Var det ingen som dömde dig?" "Nej, Herre", svarade hon. Då sa Jesus: "Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer."]
Johannesevangeliet 8:1-11 Karl XII 1873 (SK73)
Då gick Jesus ut på Oljoberget. Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem. Då hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram, Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor. Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du? Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena. När de nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne; Och böjde sig åter ned, och skref på jordena. När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes. När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig? Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och synda icke härefter.
Johannesevangeliet 8:1-11 Svenska 1917 (SVEN)
Och Jesus gick ut till Oljeberget. Men i dagbräckningen kom han åter till helgedomen. Då förde översteprästerna och fariséerna dit en kvinna som hade blivit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett henne fram, sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit beträdd med äktenskapsbrott. Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då du?» Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev med fingret på jorden. Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.» Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden. När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar. Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har ingen dömt dig?» Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»]
Johannesevangeliet 8:1-11 nuBibeln (NUB)
Men Jesus gick ut till Olivberget. Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?” De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev på marken med fingret. När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus. Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” ”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”]
Johannesevangeliet 8:1-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Men Jesus gick till Olivberget [som låg tre kilometer öster om Jerusalem där han övernattade, se Luk 21:37]. Tidigt på morgonen (vid gryningen) kom han tillbaka till templet. Allt folket kom till honom, och sedan han satt sig ner började han undervisa dem. [Det är nu den nionde dagen i lövhyddohögtiden, se Joh 7:37. Han var på kvinnornas förgård, se vers 20.] Då förde de skriftlärda [översteprästerna] och fariséerna fram en kvinna till honom som [just] blivit gripen för äktenskapsbrott, och när de ställt henne i mitten, säger de till honom: ”Lärare, denna kvinna blev gripen just då hon begick äktenskapsbrott. I lagen [5 Mos 22:22] befaller Mose att en sådan kvinna ska stenas. [Där står även att mannen ska straffas, vilket de skriftlärda verkar ha glömt.] Vad säger du?” Detta sa de för att pröva (snärja) honom för att kunna få något att anklaga honom för. Men Jesus som böjt sig ner, började skriva (rita) på marken med sitt finger. [Golvet i kvinnornas förgård var stenbelagt. Kanske skrev Jesus verkliga bokstäver i dammet på golvet, eller bara ritade i luften och anspelade på Jer 17:13 där ”De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden.” Detta i kontrast till att få ett namn inristat för evigt i klippan, se Job 19:24. Kanske skrev han på två golvstenar, och fick de närvarande att tänka på hur Gud skrev lagen på två stentavlor, se 2 Mos 31:18.] Men när de envisades med sin fråga och han nu ställt sig upp (rätat på sig) sa han till dem: ”Låt den av er som är syndfri (utan skuld) kasta första stenen på henne.” Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. [Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem budorden, men de höll dem inte, se Joh 7:19. Att Jesus nu på nytt skriver på stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka på hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se 2 Mos 34:1.] När de hörde detta lämnade de platsen en efter en [vissa manuskript har här tillägget: överbevisade av samvetet], de äldste (äldsta) först [vissa handskrifter lägger till: först de äldste – ända till den siste] och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som [fortfarande] stod kvar framför [honom]. När Jesus ställt sig upp sa han till henne: ”Kvinna, var är de [de som är dina anklagare]? Har ingen dömt dig?” Hon svarade: ”Nej, Herre.” Jesus sa till henne: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” [Vissa handskrifter lägger till: från och med nu.]