Job 4:4-6
Job 4:4-6 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Dina ord har rest upp den som snubblat, och du har gett kraft åt vacklande knän. Men nu gäller det dig, och du blir otålig, det drabbar dig, och du blir förskräckt. Är inte din gudsfruktan din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Job 4:4-6 Karl XII 1873 (SK73)
Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt. Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du. Ja, der är nu din (Guds) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
Job 4:4-6 Svenska 1917 (SVEN)
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft. Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du. Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Job 4:4-6 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Dina ord har rest upp den som har snubblat, och du har gett kraft åt vacklande knän. Men nu gäller det dig, och då blir du modlös, du blir förskräckt när det drabbar dig. Är inte din gudsfruktan din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Job 4:4-6 nuBibeln (NUB)
Dina ord har lyft den som snubblat, du har gett stöd åt vacklande knän. Men när det nu gäller dig själv blir du missmodig, och när det drabbar dig blir du förskräckt. Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt och din oförvitlighet ditt hopp?
Job 4:4-6 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Ditt prat (dina ord – hebr. milah; plural) har uppehållit den som fallit, och du har styrkt vacklande knän. Men nu har det [oro] kommit över dig – och du är trött (utmattad), det berör dig – och du är förskräckt. Är inte din vördnad [gudsfruktan] din förtröstan, ditt hopp och redbarhet dina vägar (livsval)?