Matteusevangeliet 22:1-14
Matteusevangeliet 22:1-14 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jesus talade än en gång till dem i liknelser: "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. Ty många är kallade, men få är utvalda."
Matteusevangeliet 22:1-14 Nya Levande Bibeln (BSV)
Jesus berättade ännu en bild för dem. Han sa: "Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen: En kung förberedde en stor bröllopsfest för sin son. Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej. Då sände han andra tjänare för att säga till dem: 'Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!' Men gästerna som han hade bjudit var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer. Några grep till och med kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem. Då sände den uppretade kungen ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad. Sedan sa han till sina tjänare: 'Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värda att få vara med på festen. Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.' Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster. Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna la han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig. 'Min vän', frågade han, 'hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?' Men mannen kunde inte svara. Då sa kungen till sina tjänare: 'Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.' " Och Jesus avslutade med orden: "Många är de som är inbjudna av Gud, men få tackar ja och får tillhöra honom."
Matteusevangeliet 22:1-14 Karl XII 1873 (SK73)
Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes: Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son; Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma. Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop. Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap. Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem. När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad. Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige. Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet. Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt. Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder; Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde. Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan. Ty månge äro kallade, och få utkorade.
Matteusevangeliet 22:1-14 Svenska 1917 (SVEN)
Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade: »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma. Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.' Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap. Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem. Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad. Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga. Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.' Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster. Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder. Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara. Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan. Ty många äro kallade, men få utvalda.»
Matteusevangeliet 22:1-14 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jesus talade än en gång till dem i liknelser: "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster. När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. Många är kallade, men få är utvalda."
Matteusevangeliet 22:1-14 nuBibeln (NUB)
Jesus berättade ännu en liknelse för dem: ”Himmelriket är som när en kung förberedde en bröllopsfest för sin son. Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna, men de tackade nej. Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart för måltiden, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’ Men de var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer. Några grep kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem. Då greps kungen av vrede och sände ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad. Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värdiga. Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’ Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster. Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig. ’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara. Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder.’ Många är inbjudna, men få är utvalda.”
Matteusevangeliet 22:1-14 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jesus talade igen till dem med liknelser och sa: ”Himmelriket (himlarnas kungarike) kan liknas vid en kung som ordnade med bröllopsfestligheter för sin son. [I judiska liknelser var ”kung” ofta en omskrivning för Gud. Kungens son är Jesus. Enligt den dåtida seden gick först en inbjudan ut något år före bröllopet, utan exakt datum. När väl tiden närmade sig kom en andra inbjudan att festen var redo. I liknelsen är tjänarna alla profeter och gudsmän som Gud sänt till Israels folk i Gamla testamentet. De hade gjort en första inbjudan. Bröllopsfesten närmar sig och Johannes Döparen och Jesus hade gjort den andra inbjudan att festen var redo.] Han skickade ut sina tjänare för att kalla på dem som redan hade fått inbjudan till bröllopsfesten, men de vägrade att komma. Igen skickade han ut tjänare. [Kungen visade mer tålamod än vad som förväntades.] Han befallde att dessa andra tjänare skulle säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för lunchen [ordagrant: dagens första måltid; frukost eller tidig lunch], mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopsfestligheterna!’ [Kungen ville att alla skulle vara med från början på bröllopet som ofta varade i upp till sju dagar.] Men de brydde sig inte om (tog lätt på) inbjudan. En gick bort till sin åker (gård), en annan till sina affärer. Några andra grep kungens tjänare [som kom med inbjudan], och misshandlade och dödade dem. Då greps kungen av vrede, skickade sina soldater och lät döda mördarna och brände ner deras stad. [Budbärarna möttes av två reaktioner: apati och hat. Att bränna ner en besegrad stad var en dåtida vanlig militär praxis. Det kan vara Jerusalem som Jesus profetiskt syftar på, fyrtio år senare brändes Jerusalem ner av romerska arméer. När människor väljer bort Guds beskydd, tillåts ibland jordiska arméer att bli ett redskap i hans hand, se t.ex. de assyriska arméerna i Jes 10:5-6.] Sedan sa han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna har visat sig vara ovärdiga [genom det sätt de gensvarat på inbjudan]. Gå ut och ställ er där vägarna går ut [där det finns mycket folk] och bjud alla ni ser till bröllopet.’ Då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. När kungen kom för att se på gästerna (blicka ner på dem, som från en läktare på en teater) fick han se en man som inte var klädd i bröllopskläder. [Det är troligt att värden erbjöd gästerna bröllopskläder eftersom de kom direkt från vägarna. Att vägra de kläder som erbjöds var därför ett hån mot värden. Bröllopskläderna kan vara en bild på rättfärdigheten i Jesus som är given som en gåva, se Jes 61:10Rom 13:12Upp 19:8.] Han sa till honom: ’Min kamrat, hur har du kommit in här utan att ha [valt att ta emot erbjudna] bröllopskläder?’ Mannen var helt svarslös. Då sa kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför.’ Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ”rent fysiskt skaka av skräck”). [Jesus avslutar med ett ordspråksliknande uttryck:] Många är kallade (inbjudna), men få är utvalda [har valt att tacka ja].”
Matteusevangeliet 22:1-14 Bibel 2000 (B2000)
Än en gång talade Jesus till dem i liknelser: »Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son. Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’ Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ Många är bjudna, men få är utvalda.«