Markusevangeliet 10:17-22
Markusevangeliet 10:17-22 Bibel 2000 (B2000)
När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa , Du skall inte begå äktenskapsbrott , Du skall inte stjäla , Du skall inte vittna falskt , Du skall inte ta ifrån någon det som är hans , Visa aktning för din far och din mor .« — »Mästare«, sade mannen, »allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« Jesus såg på honom med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
Markusevangeliet 10:17-22 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. Buden känner du: "Du skall inte mörda", "Du skall inte begå äktenskapsbrott", "Du skall inte stjäla", "Du skall inte vittna falskt", "Du skall inte ta ifrån någon det som är hans", "Hedra din far och din mor"." Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung." Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.
Markusevangeliet 10:17-22 Nya Levande Bibeln (BSV)
När han sedan skulle fortsätta sin väg kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: "Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" "Varför kallar du mig god?" frågade Jesus. "Det finns bara en som är god, och det är Gud. Och hans bud kan du redan: 'Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte ljuga eller vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för dina föräldrar.' " "Mästare", svarade mannen, "alla dessa bud har jag hållit ända sedan jag var ung." Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: "Det är bara en sak till du behöver göra. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han var mycket rik.
Markusevangeliet 10:17-22 Karl XII 1873 (SK73)
Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif? Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud. Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder. Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom. Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig. Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.
Markusevangeliet 10:17-22 Svenska 1917 (SVEN)
När han sedan begav sig åstad för att fortsätta sin väg, skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågade honom: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. Buden känner du: 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Du skall icke undanhålla någon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.'» Då svarade han honom: »Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.» Då såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade till honom: »Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.» Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.
Markusevangeliet 10:17-22 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När Jesus skulle vandra vidare, sprang det fram en man som föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Buden kan du: Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte ta ifrån någon det som är hans. Hedra din far och din mor ." Mannen sade: "Mästare, allt det har jag hållit sedan jag var ung." Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett saknar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga, så kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
Markusevangeliet 10:17-22 nuBibeln (NUB)
När han sedan skulle fortsätta sin väg, kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud. Buden kan du: ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för din far och mor.’ ” ”Mästare”, svarade mannen, ”allt detta har jag hållit ända sedan jag var ung.” Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: ”Det är bara en sak som fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
Markusevangeliet 10:17-22 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När han [lämnade huset han gått in i, Mark 10:10 och] gick ut på gatan, sprang en man fram och föll ner på knä för honom och frågade: ”Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” Jesus svarade honom: ”Varför kallar du mig god? Det finns ingen god utom en, och det är Gud! Du känner till buden (instruktionerna): Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt (tala osanning). Du ska inte lura (fuska) till dig något genom oärlighet. Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor.” [Jesus citerar buden från den andra stentavlan, som har att göra med våra relationer med våra medmänniskor, se 2 Mos 20:12-165 Mos 5:16-20. Två bud ges extra uppmärksamhet. I stället för att börja med budordet ”att hedra sin far och mor”, väljer Jesus att lägga detta sist. Budet att ”inte ha begär till något som tillhör vår nästa” finns inte med; i stället nämns bedrägeri, fusk och oärlighet, som tydligt syftar på detta bud. Kanske ville Jesus lyfta fram dessa två bud och hjälpa den unge mannen att rannsaka sitt liv. Hur hade han behandlat sina föräldrar? Hade han varit helt ärlig i sina affärer?] Då svarade han honom: ”Lärare, allt detta har jag helhjärtat hållit (vaktat över) sedan jag var ung.” [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitsvah som betyder att man blir en ”budets son”. Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden?] Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sa: ”Ett fattas dig (en sak återstår; gör att du inte når målet – gr. hustereo), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!” Vid de orden förmörkades mannens uppsyn [grekisk metafor för när ett oväder drar in, grundordet är också att känna hat], och han gick därifrån bedrövad, för han ägde mycket. [Ordet för ”ägde mycket” användes ofta för att äga mark och fastigheter.]