Markusevangeliet 5:22-34

Markusevangeliet 5:22-34 Nya Levande Bibeln (BSV)

kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort Jairos fick syn på Jesus, föll han förtvivlad ner framför honom och sa: "Min lilla flicka håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk igen." Och Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll. I folkhopen fanns då också en kvinna, som i tolv års tid lidit av blödningar. Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde för att bli frisk, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. Nu hade hon hört om alla de märkliga under Jesus hade gjort. Därför trängde hon sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder så skulle hon bli frisk. Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande. Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" Hans efterföljare sa till honom: "Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!" Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det. Kvinnan blev förskräckt, eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. Då sa Jesus till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är befriad från ditt lidande."

Markusevangeliet 5:22-34 Svenska 1917 (SVEN)

Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.» Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom. Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år, och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne. Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel. Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.» Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga. Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?» Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'» Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta. Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen. Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»

Markusevangeliet 5:22-34 nuBibeln (NUB)

kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll. Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande. Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det. Kvinnan blev förskräckt, eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

Markusevangeliet 5:22-34 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Då kom en av synagogföreståndarna som hette Jairus dit. När han fick se Jesus föll han ner vid hans fötter och bad honom enträget: ”Min lilla dotter [tolv år, se vers 42] ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så hon blir räddad och får leva.” Jesus gick med honom [Jesus är på väg hem till synagogföreståndaren Jairus, vars dotter låg för döden], och en stor mängd människor följde med Jesus och trängde på från alla håll (folkskaran pressar på). Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. [Hon var ceremoniellt oren och ställd utanför samhället, se 3 Mos 15:25-27.] Hon hade fått utstå mycket lidande [under operationer och behandlingar] hos många läkare. Det hade kostat henne allt hon ägde och ingenting hade hjälpt, i stället hade hon blivit sämre. Hon hade fått höra om Jesus och närmade sig honom bakifrån i folkmassan och rörde vid hans kläder. [Hon rörde vid hans hörntofs, se Matt 9:20Luk 8:44.] Hon sa gång på gång [antingen till sig själv eller högt i folkskaran]: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så blir jag frälst (helad, räddad).” På en gång slutade blödningen (blödningen stoppades från källan), och hon kände (visste) i sin kropp att hon var helad från sin plåga. På samma gång som detta skedde visste Jesus att kraft hade gått ut ifrån honom, så han vände sig om mot folkmassan och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” Hans lärjungar sa upprepade gånger till honom: ”Du ser väl hur folkmassan tränger på från alla håll, och ändå frågar du: Vem rörde vid mig?” Men Jesus [väntade och] fortsatte att titta sig omkring (från ena sidan till den andra sidan) för att se vem som hade gjort detta. Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom [till sist, se Luk 8:47] fram under fruktan och bävan och föll ned inför honom och berättade hela sanningen. Då sa han till henne: ”Min dotter [beskriver ett barnaskap, och att hon tillhör Guds familj], din tro har frälst (helat, räddat) dig! Gå i frid, och var helt helad (befriad för all framtid) från din plåga!” [Ordagrant, ”gå in i frid”, en dörr hade öppnats för kvinnan där hon kunde få leva i Guds frid.]