Filipperbrevet 2:1-11

Filipperbrevet 2:1-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst) i den Smorde (Messias, Kristus), om det finns någon tröst (uppmuntran) i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande], om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål] i Anden, om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan] och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar] – gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnesinställning (attityd, tänkesätt, förståelse) och samma [osjälviska och utgivande] kärlek – att vara ett i själ och sinne [förenade i samförstånd som syskon i Herren]. [Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:] Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17] och fåfänglig (tom) ära, utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa], utan även till andras [enskilda behov]. Låt samma [ödmjuka] sinnesinställning (hjärtelag; attityd, insikt, perspektiv) finnas hos (i) er [detta tänkesätt] som också fanns hos (i) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Inledningen på vers 3 lyder ordagrant: ”ingenting ner/utifrån självhävdelse och inte heller ner/utifrån fåfänglig ära”. Avsaknaden av verb förstärker uttalandet som inkluderar handlingar, men framför allt betonar de bakomliggande motiven och att inte låta sig drivas av själviska ambitioner, utan tvärtom ha ”samma sinnesställning”, se vers 2 och 5.] ______ [Vers 6-11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.] Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se Joh 12:41Jes 6:1], men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud, utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier] när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt, då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7-8.] Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa, ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors. Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen] och gett honom namnet över varje namn, för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas, i himlarna, på jorden och under jorden, för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud) att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Herren [Rom 10:9], till ära för Gud Fadern.